Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. o. m. mången af dess iväiiiier skulle
önska ty framför oss ligger ett exem-
plar af de stadgar och reglementen k)
som armens geiieralbefälhafivare m: r
B oo th, tillsäiidt sina underlydande;
och om ivi till tvår uppsats oiu deu-
samma icke ividfogat någon utläggning
af dess uppkomst och syfte, så är det
emedan kännedomen deioiii redan är gau-
ska spridd Det erkännande ivi gifivit
frälsiiiugshären gäller just dess ivarnia
och sjelfuppoffrande ifiver att rädda sam-
hällets djupast sjunkna och i laster mest
bortkomna olycksbarn. Men om än de
af densamma omvända metoderna ege till-
lämplighet med afseeiide a den djupt sjunk-
ua, talrika befolkningen i östra delen af Lou-
don — talrik nog att ensam befolka en
större än Helsingf fors stad —- oeh om än den
engelska kyrkan, för att med sraingåiig
kunna arbeta på samma fält, organiserat
en afdeliiiiig ef fter samma mönster med
likiväl betydligt modererade former, så
gäller dock srågaii nu, icke hivad som är
lämpligt i England, utan hivad som är
lämpligt i Finland, Och dermed är den
äfiveii flyttad öfwer till iväsentligeii an-
nan mark.
Wårt folk företer stora olikheter med
det engelska. Wårt skaplynne är inåt-
wändt och reflekteraiide, icke utåtiviindt,
praktis skt och ,.business«-niessigt soni ang-
lofaksarens. Wåra förhållandeii äro få
små och den folkklass som hos oss när-
mast iiiotsivarar den i Ooiidoiu for hivil-
keu frälsningsarniån ursprungligen iva-
rit afsedd, iir fä fåtalig, att en något
så när lifaktig friivillig inre mission,
lämpligen anordnad och ledd med kärlek
och omtanke, utan alltför stora swårig-
heter, bör ivara i stånd att uppsöka de
olika iiiedleniiiiariie deraf, ivädja till de-
ras bättre känslor, ivisa dem ett person-
ligt deltagande och gifiva dem — icke
srälsniugsarinöns fältrvp —- utaii Gads
ord. Och »trv de icke Moses och profe-
terna så skola de icke heller tro, om nå-
gon af de döda uppstode«. Ännu min-
dre skola de tro, om en frälsningssoldat
med ett ,,F « på kragen, eller en ,,halle-
lilja-flicka« står bredivid dem. Deras nr-
fikeuhet skall kanske blifiva iväikt, de skola
möjligen hellre gå till bullrande fräls-
ningsmöten än till enkla sammankomster;
men tro de icke ordet, gifwet dem per-
sonligen och i all enkelhet, så skola de
icke heller tro det, om det atsoljes af frals-
niiigsarinåns ,,amen-« och ,,hallelujii-«
rop.
Meii om dessa yttre braskande former
hos oss således äro pbehöfliga, hwarföre
då auivända dem? Äro iväl formerna i
och för sig ett mål? Äro de icke snarare
ett medel, afsedda för ett högre mål, och
oin detta mål kaii nås, utaii att dessa
former anlitas, bivarföre icke då direkt
söka målet?—-N. H. säger oss att det iii-
genstädes i bibelii giswes oss någoii an-
ivisniug rörande formen för wår gudstjenst.
Sant; men Kristi eget exempel börwalwara
ett föredöme, soni ivi ej så förbise. Hu-
ru gick iväl han till niäga? Hari wäd-
jade aldrig till nyfikenheten, och der denna
blifivit iväikt, der ivägrade han tivärtatt
tillfredsställa den. — N. H. frågar oss
hivad ivi mena med en uppsluppen mu-
sik. Wi sivara: der musiken påminner
om catöseliantant’eriia samt är egnad
att för den menskliga associations-förmå-
gan framkalla frivola och lättsinniga fö-
reställningar, der är den sådaii den icke
bör ivara-—N. H. frågar oss hivad ivi
mena med ,,iscensättuingar«. Wi sivara:
der man genom annonser och inträdes-
afgift lockar en offentlig publik till fam-
mankoinster, hivilkas kiiriipiiiikt består
deri att enskilda personer, bland dem
flere iiyoiiiivända och fullkomligt omogna
personer uppträda på en estrad och un-
der fång- och musiknumror omtala sin
oimväiidelsehistoria, der må man ivara
berättigad att tala oiu ifcensättningar.
Dermed hafiva ivi icke uttalat oss emot
möten med ivitliiesbörd, sådana kunna
ivara på sin plats, vin de ledas af Gads
ande; ej heller förbise ivi att ett offent-
ligen aflagdt ivittuesbörd kiiii förhjelpa
till ståndaktighet i det enskilda lifivet.
Men ett ivittnesbörd, ledt af Gads ande,
förebådas icke genonr annonser; intet ur-
artar få lätt till slentrian som omogna
och på förhand tillkäiiiiagifna ivittnes-
i–()1ilies criicl Regiilations kor tlie Sal-
zatioii Aiaiv Ofiversiittn af M: iiie de Gas-
pariii.
börd, och der slentrian en gåiig inträdt,
der är det uppbyggande elementet borta,
der är det icke på sin plats att tala vin
att ,,profetera, och åberopa en Paiili el-
ler en Daivids execnpel.—N. H. frågar
oss slutligen hivad ivi mena med iitt
Giids rike icke kommer med ,,iitivärtes
åthäfivor«, med att tvi icke skolii ,,stöta
i basun« för oss , med att ivi icke böra
bära ivåra ,,klädessållar breda eller ivå-
ra täiikeskrifter synliga«. Wi sivara hen-
ne — som dock kommit öfiver timt-
tcii och land för att förkunna oss Grids
ord, oih hivars försök att utlägga dessa
ställen förekommer oss aivår sidasiiarare
svin ett missbruk af Guds ord an som ett
bruk af detsamma —- iiied att häiiivisa heii-
iie till ivår frälsares egna förklaringar. De
återfinnas i Jesu sivar på frågan nie-
dels hivilkii tecken Gads rike skulle komma,
äfivensoin i hans tal mot fariseerua,
samt kunna sammansattas i en ivariiiiig att
icke genom yttre medel, ivare sig genom klä-
dedrägteii ) eller genom ett bullrande till-
kännagifivande, söka draga uppmärksam-
heten till själens stilla iuiigäiige med
Gnd eller till de werk, som i Hans
namn utföras. Tis, säger Kristus, «Guds
rike kommer icke så att det med ögonen
förnimmes; icke heller skall man säga:
si här eller si der är det, ty Giids
rike är iiiivärtes i Eder««.
Men hivarföre äro ivi då så angeläg-
na oin att afböja frälsningsarmisns iii-
förande hos oss; den iverkar i alla fall
i en god afsigt och kaii åtminstuiie icke
åstadkomma något ondt? Derföre att ar-
mens uppgift är icke allenast att föra
iiieniiiskor till Gud, utan äfiveii att föra
dem till armen. Wi skola låta general
Booth sjelf tala och sålunda medels hans
egna ord swara på N. H:s sista fråga,
med hivad rätt tvi göra en jemförelse
emellan denna orgaiiifatioii och jesuiter-
orden.
»Wi bildat-, M) säger general Booth
på sidan 4 i sin af oss nämnda bok,
,,en arme, och hivarje annan armt-kårs
»regler kunna tillämpas på oss.518i bö-
»ra derföre inpränta militäriska principer
,,i hivarje sinne och hivarje hjerta! Wis-
»serligen kunna förändringar ega rinn i
,,de ivärfivade regementenas antal, be-
»handling, uniform, sold och andra sa-
",,ker; men systemet är en gång för alla
,,fastftäldt och ingen i archn kan göra
,,någon ändring deri; detta gifiver abso-
lut myndighet åt bivarje officer från
,,den ena graden till den andra, fråii
,,deu första till den sista. Såsoiii ar-
»mån i sin helhet ej har rätt att gran-
,,ska en order, gifweii af befälhasivaren,
,,så har på samma sätt en hand full af
,,gemeue man, stälda under en korpral,
,,intet annat ival än att utföra hivad
,,denne befaller. Detta system sätter hittar-
,,je officer i besittning af en makt, lika
,,med den förenade makten hos hiviirje
,,hans män tillsamman . . . Det kan
,,ej finnas någoii iverklig ordning bland
,,inenuiskor utan en absolut lydnad
«Sid 9. Låtoin oss endast fullfölja
,,ivårt påbegyiita werk, och ivi skola snart
,,ha en armä, fullkomligare anordnad, äu
,,uågon af de mordiska arinöerua någon-
,,sin hafiva skådat.
,,. . . Hivarje general eger att sjelf
,,bestäaima sin efterträdare-
,,Sid. 92. Officereii bör med nöd-
,,ivändighet ivaka öfiver hivarje olydnad
,,mot orderna: olydnad förorsakad afnä-
»turligt dåliga anlag, eller af de krist-
»uas inflytande, eller af frestelser-
» . Det dagliga och uppmärksamma
»stndiet af orderna är absolut nödtvån-
,digt. Det inffytande, soni på iiågotivis
«kan förderfligt iniverka på en kår, bör
,,hastigt upptäckas och besegras.
,,. . . Då kontrollen så iväl som au-
«sivaret hivilar på den befälhafivaiide of-
,,fieeren, är det aldrig tjeiiligt att före-
«taga något, som skulle kuuiia iiigifiva
,,inauskapet den tanken, att det genom
,,röstniiig eller någon slags agitation
,,skulle kiiiiiiii skaffa sig makt att införa
,,eller förhindra någon som helst förän-
»driiig. Hivarje möte eller sammankomst
,,bland truppernas medlemmar bör ivara
,,förbjudet; ingen enskild oniröstnimiskall
»uågousiu tagas hänsyn till; intet till-
«I) Ehurn nian äiinii icke hos oscs har an-
lagt frälsnings-armens uniform, förefinnes
dock oiiekligeii reöaii en tendeiis att så göra-
W) M:e de Gafpariiis öfiversältuing.
,,fäile skall gifiviis att uttala sig i op-
»positivn med den befälhafivaiide office-
,,reii.
»Sid. 95. Orvintessensen af den
,,skickligh.t, som en ofiicer kiiii ådagaläg-
»gii med afseeiide på truppens behand-
»ling, är att han uppmärksammar de
,,ininsta småsaker. Men dit kan man
,,icke komma annat än genom ett syftein,
,,scim ställer hiviirje oiu än få ringa sak
»uuder en och saiiinia persons ledning.
«Sid. 108. Hwad iuilitiireriie kalla
»ta ktik eller koiisteii att uppställa en
»armiäs olika afdelningar så, att derige-
»iioui deii största möjliga seger minnes,
,,kau hos oss drifivas till den högsta
,,grad af utiveckling, oin ivi iviiinlägga
»ofs oiu det bästa sättet att strategiskt
,,iiidela såiviil den belägrade platsen som
,,de belägrade trupperna.
» . . . J samma ögonblick som nå-
»gou, ivare sig nian, qiviuua eller barn,
,,kuäböjaiide framför ett af ivåra led,
,,bekiinner att han har fått syndernas
«sörlåtelse genom tron på Jesus Kristus,
,,uppmana ivi honom att stå upp och iii-
,,för församlingen förklara hivad Herrcii
,,har gjort med honom. Till dem som
"haudla i öfiverensstiiiiimelse med denna
,,regel, öfiverlemuas ett soldatpass eller
,,betyg, hivilket förnyas ivissa tider. Ef-
»ter tre månaders fullkomlig lydnad kan
»soldaten få öfivergå från den allmänna
,,rullau, i hivilken alla rekryterna äro
,,iuskrifna, till officersrullan".
Om estradsystemet, som hos oss utgör
en få ömtålig punkt, anföra ioi följande:
»Sik). 83. Det är af ioigt att de
»peisoner ät hivilka gudstjensteu anför-
»tros, känna biikoiii sig en makt, kraftig,
«stödjaude och troende. Det är med det-
,,ta faktum för ögat som estraden bör
,,anordiias. Jngen får dit uppstiga, som
,,icke tillhör arniån och som icke fråii
«början till slut tager iverksam del i
»gudstjensten, ingen, som icke är officerariie
,,fullkomligt lydig·
» . . . Mari måste alltid ihågkomma
»att estraden icke endast är ett ställe
,,hivarifråu åhörarene lättast kunna till-
,,talas, utan tillika en plats der office-
»rarne tillika med truppen böra fram-
»träda i den fördelaktigaste dager. Sa
,,förstådt skall anivändaudet af estraden
,,franibringa resultat utöfiver allt hivad
.,man hittills har kunnat tänka fig.
Hivar och en som fått plats
,,på estradeii skall med största uppmärk-
,,sainhet och skyiidsaiiihet bistå den befäl-
,,hafivaiide officeren i alla hans åliggan-
,,deii. De skola under hela frälsnings-
»niötet utföra hans befallningar såsom
,,allt gjordes af en mau.
» . . . Att ofta göra förändringar på
,,eftraden och tillochmed under gudstjen-
,,steiis förlopp dit uppkalla friska krafter,
,,skall medföra en mycket god iverkau.
Wi skulle i det oändliga kunna fort-
sätta med dessa siiiåaktiga i detalj gående
regleiiieuter för frälsningshärens» med-
lemmar, deras arbetssätt, deras s. k. re-
kogiiofeeriugar, deras sätt att skicka och
föra sig, deras uppförande gentemot
utanför stående personer in. m., ineu
det anförda må ivara nog. Soin nian
ser är organisationen fast, och det gäller
att noga betänka sig iiinau nian inför-
lifivar sig med densamma. Deic har ut-
rättat stora ting, det är sant, och ivi
erkänna de enskilda medlemmarnas sjelf-
uppoffring och ioariiia lärlek till sina
medmenniskor; ivi akta äfiveii den ivariua
religiositeteii hos de personer i ivårt
land, som med de resultat för ögonen,
som frälsningshäreu åstadkommit, söka
till oss öfiverflytta dess arbetssätt och
iverksanihet; men må nian dock, innan
ett asgöraiide beslut fattas, tänka efter
om icke priset är för dyrt och om icke
samma iverkiiiiigar kunna uppnås på ett
annat sätt. Wi äro dock icke i saknad
af ett gadt Gads vrd här hemma, och
iväikelser hafiva -— Gud ske tack derför
—»äfiveu förut förekommit hos oss-
Anna ett ord. Deii unga fria and-
liga rörelsen i ivårt land befinner siii
för iiärivaraiide i en kris. Uppkominen
under påiverkan nästan samtidigt från
England och frän Smerge, har hoii
äuiiii icke kiiuiiat fatta en tillräckligt fiist
och sjelfstiiudig rot, hor ivacklar iiiiuu
under nya intryck; men att hvii dock
iiiotsivarar ett bebos hos ivårt folk, ivi-
sar den stora ausluluiug, som öfiver allt
och från alla klasser, kommit densamma
till del. Tet gäller nu för henne att
stadga sig samt fattii sitt mal stadigt i
sigte och inrätta sig derefter. Wi kiiiiini
ej önska henne något bättre iiii att detta
mål nia blifiva: »Jesus Kristus —
kyrkans ende konung; Kristus —
hivar enskild man «- enda bufivudl
Nyheter för dagen.
Heiiilaiidct.
Fattigivärdsstiirclscii Wid af
stadsffnllnniktige ivertstäldt ival of ordfö-
rande, tiveune ledamöter samt timune
suppleanter i fattigivardoftyrelseu ater-
ivaldes samtliga afgående, eller till ord-
förande hiiradshösding B. Sirdii, till
ledamöter hr B. Sirdii och pastor F. L-
Bengelsdorff äfivcusoin till suppleanter
haudl O. W. Laureut och ivaktmästaren
JF. Holmberg. ——— Af gammalt givar-
stå i sagda styrelse senatskiiuslisteu N,
Estlander, gårdsegareu E. J. Willftedt,
haiidl Oc. Kochtoiiioiii, slögkakcll is E.
Hacklin och bagaren K. M- Bivudiu.
Wertsainhctcii i Atlianshiifct
har tillsividare ordnats derhäu att pic-
dikiin i allmänhet hålles sim- och helg-
dagar såiväl förmiddag som afton, äf-
iveiisoiii onsdag afton, hiviiremot på tiss-
dagar och fredagar hållas möten med
föredrag och s. k. ivittuesbörd under hr
Boijes ledning.
— Aiitcckningslistor till förmån för
Skyddshemmet ivid Hafsgaliiii ärv fram-
lagda i hrr Edlmids och Wicksti iiiiis
bokhandel iifiveiisoiii uti Missivnsbok-
handeln.
Wi hoppas att ivårii läsare icke skiila
försumma desamma.
Oui lektor Waldenstiöius an-
kvmst meddelas fråii Tiimmerfors att
denna icke kommer att egii rum åtmin-
stone under den närmaste ttdeii Strax
efter nyåret ividtager riksdageii, och un-
der sommaren är han betänkt att, på
grund af erhålleii kallelse, besöka Ame-
rika. Ofäkert är derföre oin och när
han kommer till Finland.
,,Wcsti«a Nyland«, tidning för
städerna Ekenä?—Haugö blisiver namnet
på en iiy tidning, som, efter dist Eke-
näs Notisblad upphör. fråii och med
nästa års ingång kommer att nigifivas i
Ekenäs. Red. för kidniugen, hwilko
kommer att blifiva något större äii Eke-
iiäs Notisblad, är tillsividiire densamma
som under de senaste tiveiiue åren hand-
haft Notisbladet.
-— Studier i xylografi. Fisöken
Agnes voii ·Pfiiler har af senaten be-
iiiiljats ett understöd af 1,000 mark flik
idkande af studier i xylografi.
— EU stadsmissioiiåt har Helsing-
fors ftadsiuissivii—beslutit anställa från 1
näftkonmiande febeuari och torde till
denna post ivara utsedd pastor Lillqiriist
Stadsiiiissionsjireii kommer att haiidhafiva
redaktionen af stadsmissionens tidningar,
förestå yiiglingaherbergct, göra besök i
hemmen ni. ni. samt öfiverhiifivnd ledii
missionens iverksamhet (F: d)
— Cii öfiversigt af arbetaifrcigor-
tias utirickkling under hivarje är har
eul. F:d häriv. arbetarföreniims besty-
relse beslutit låta ivid arsslntet utarbeta
och publicera i saiiimanhaug med för-
eningens års-« berättelse Bestyrclseu be-
slöt enligt Työmies anhålla att red. G.
Malmström iville åtagit sig utarbeta
denna öfiversigt för nästa år«, 1889.
— Ett populärt finskt helsowärds-
blad i öfivereusstämiiielse med den fruen-
ska Helfoivännen kviuiiier att under för-
loppet af nästa år utgifivas af med lie.
Emil Broms
— Piistäflciii i folkhögskolefrägaii.
Folkiipplysnings sällskapet har anslagit
tiveuiie pris as 150 och 75 mark för de
bästa folkhögskolans sak belysande sti·,ifter
hivilka före utgaiigeii af september 188t)
i handskrift iulemnas till sällskapet-
–««-«- Med anledning af
julhelgen, hvarun-
der tryckeriet haltes stäugdt,
utkommer nästa niiiiiiiier af
Fiiiska Mickel-ludet fredagen
den 28 deceiiibei«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
