Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tlin lta illernoltladet.
Helsingfors,
- Fireöagen den 28 Yecember
Nw 51.
1888.
Yrsnumerakionsprrs :
J landsorten
genom postkontoren
3 mark 88 penni.
2 mark 27 penni-
1 tnark 32 penni-
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Alexandersgatan 40
3 mark 50 penni .....
2 mark — penni .....
1 mark 25 penui .....
alt år . . . .
Fjerdedels år. .
Redaktör:
Zlmm Gdrlheinn
adress: W. Brauns-parken N:o 6.
glittrat-ser
emottagas å Missionsbokhandeln, Alexanders-gatan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suotnen Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkottnner 2 p.
EU fråga och ett swar.
Ett år har snart gått till ända med
sitta sörhoppningor, sina fröjder och sor-
ger, och ett nytt år uppgår. Wid ett
sådant tidskifte plägar man mera än
annars fatta beslut, göra beräkningar-
uppkasta planer. Låtotn oss för en kort
stund fästa wår uppmärksamhet wid ett
tillfälle, då en fråga stäldes och ett swar
afgafs, hwilket är af det innehåll, att
det allena kan giswa tvåra uppkastade
planer och beräkningar ett waraktigt
wärde.
Det är natt i Jerusalem. Det bro-
kiga folkhtvimlet, som wid denna tid
warit ännu lifligare än manligt, eme-
dan det tvar påskhögtid, då alltid stora
skaror från alla delar af det judiska
landet plägade strömttta till Jerusalem-
hade tystnat· Tomhet och mörker lågo
nu öfmer gatorna. Men i detta mör-
ker och i denna tystnad går dock en en-
lam man fram. Hwem är han och
h« ad will han? Hans utseende och yttre
fick wisar att hcm är en man af hög
rang, hans drägt tyder på att han är
en lärd man. Det är en matt som
längtat och kastat upp planer, äftven
han. Det är Nikodemus, rådsherre och
ledamot as Sanhedrin.
J Jerusalem hade nyss ett uppträde
egt rum, som i hög grad synes hafwa
anslagit den i grunden fromme och rätt-
rådige men rädde och osjelfständige fa-
riseen. En ung galileer, en timmermans-
sotn hade ensam, med stöd blott af sin
personliga andliga öfwerlägsenhet och
med tillhjelp af ett för tillfället gjordt
gissel, gjordt slut på ett ofog, som un-
der en följd af år tnidt för öfwerste-
prestens och rådets åsyn bedriftvits i
sjelstva templet och oskärat detsamma;
han hade från helgedomen utdriswit
penningewexlarene och sörfäljarene af
kreaturen för offren. Den, som utfört
en sådan handling- måste tvara en af«
Gud sjelf sänd man, ty ingett annan
skulle wåga det. J djupet as Nikodemi
själ brann, kanske redan sedan länge
tillbaka, en längtan, som hans förmö-
genhet och höga samhällsställning icke
kunde tillfredsställa — ett fråga, som
hans egen lärdom i skrifterna icke kunde
sinna ett swar på. Hivem wet, kanske
denne sällsamme galileer i detta afse-
ende kunde wara till någon hjelp och
wägledniug för honom! Men Nikode-
mus hade tillika en ställning, som han
måste akta, han hade embetsbröder, till
hwilkas åsigter han måste taga hänsyn.
Jngen borde så weta att han, en mä-
stare i Jsrael, sökt hjelp och råd hos
timmermanssonett· Det år derföre han
xppsöker Jesus om natten.
O swage Nikodemus — o, blott allt-
för manliga menniskohjerta! Dti känner
med dig att hivad dit är, hivad du har
och hwad dtt wet, icke kan tillfredsställa
dig, att dit längtar efter något annat
och högre, men du rådes dock att wända
dig dit, der denna längtan allena kan
uppfyllas —- af blygsel för menniskorna.
Hurtt skulle nu mästaren från Ga-
lileen förhålla sig till mästaren i Is-
rael? Skulle han icke afwisa den, som
så fegt blygdes wid honom. Enligt men-
niskors sätt att se, skulle han ottvifwel-
aktigt handla så, men hans wägar äro
icke metmiskors tvägar och hatts sätt är
icke menniskors sätt. Jesus tvar i af-
seende å kropps-krafter likstäld med an-
dra menniskorz han kände samma ut-
matttting sotn de, samma behos af hwi-
la, och hans dagsarbete hade warit
tungt. Men i outsäglig kärlek och för-
barmande utsläcker han dock icke den
weke, som ryker. Han icke allenast mot-
tager Nikodemus, oaktadt denne stört
hans hwila, han icke blott swarar på
hans fråga, utan det är just för denne
fege tweksamme man, sotn han, utför-
ligare än han gjort det för någon an-
nan, utlägger det nya lifwets djupa
hemlighet·
Hwad war det tväl för en fråga, som
brann hos Nikodemus? Hans ord falla
sig så: ,,Mästare, tvi tveka att du är
· kommett från Gud såsom en lärare, ty
ingen kan göra de tecken, som du gör,
utan att Gud är med honom-« War
tvål detta allt som Nikodemus tville
säga? War det blott nyfikenhet angå-
· ende Jesu person, som driswit honom?
"Det år dock anledning tro, att dessa
Ford blott utgjorde inledningen till ett
« utarbetadt tal, med hwilket Nikodemus
ärnade helsa rabbi’n från Nazareth,
men htvilket han, försagd tvid dennes
åsyn, afbröt. Hatis fråga låg i sjelfwa
tverket mycket djupare, och Jesus, som
kunde förklara för Natanael att han sett
honom, tnedan han tvar under fikonträ-
det, swarar på den fråga, som låg på
djupet i Nikodemi hjerta och icke på de
ord, som uppstigit på hans läppar:
»Sannerligen, sannerligen«, säger Jesus-
dermed tillkännagiftvatide hela alltvaret
och betydelsen af sitt swar, «utan en
warder född på nytt kan han icke se
Guds riket-. Jngenting mindre än en
ny födelse oftvanefter, än det köttsliga
hjertats omskapande till ett andligt, kan
bana wäg« till det som Nikodemus in-
tterst längtar efter — att få se Gtids
rike. Och då Nikodemus, häpett och be-
stört öswer detta otväntade toilkor tager
det i lekamlig bemärkelse och frågar ont
det är det lekamliga lifwet som måste
börja på nytt, förklarar Jesus uttryck-
ligett att det sotn en gång är födt af
kött, icke kan tvara annat än kött, me-
dan deremot det nya lifwet, som bör
födas, måste tvara ett andens lif — nä-
gontittg nytt, sont icke funnits förut —
samt tillägger: ,,Winden blåser hwart
den tvill, och du hör dess röst, men du
wet icke htvarifrån den kommer eller
htoart den far; alltså är hivar och en,
som af andeti född född är«.
Hetttlighetsfullt, såsom toindens blå-
sande, är det nya listvet —- det lif, som
tillhör Guds rike. Menniskor kunna,
när det nått en tviss uttoeckling, sör-
«nimtua dess tverkningar, de kunna höra
dess röst; men de kuntta aldrig skönja
när eller huru det uppstått. Själen har
blifwit widrörd af en låga frätt Gud,
en gnista har blistvit tänd; denna gni-
sta kan förbliftoa gnista, den katt ästoett
utslockna, tneu den katt ock i Gads kraft
uttveckla sig till en härlig flamma. Det
köttsliga kan allt mer gistoa rtntt sör
det andliga. Nya förnimmelser, nya
förmögenheter, som icke funnits förtit
men som äro egnade för det nya lifwet,
skola under dess inflytande efterhand
utwecklas, till dess att till slut hela om-
daningen är fullbordad. Qch ingenting
mindre än en sådan omdattittg är nöd-
toändig för hwar och en sotn toill se
Gttds rike-
Ett dylik omdaning är utatt twistvel
ett Guds, ett nådens werk, mettderföre
kan dock ingen säga att han ej skulle
kunnat blifwa delaktig deraf, ty det är
ett inre samband emellan Guds nåd
och tvår wilja. Wiljatt är den förmåga,
sottt katt omsatta eller förkasta nåden-
Dänpostelen Paulus säger: »Så står
det nti icke till någon mans tvilja«, så
tvill han dermed icke säga att wårtvilja
icke betyder något, titan att hwilken,
som medsått ttådett har fått och icke ta-
git henne. Wi hafwa fått tvår toilja
för att begära och icke för att betnäktiga
oss Guds gåftvor. Hw ar och en
sotn beder, han får; och den
som söker han finner; och honom
so m klap p a r, tv arder upplåtet.
Wi skola icke widare söka att utlägga
denna sköna text; den talar bäst för sig
sjelf. Htoad tvi tvelat gistua har endast
warit några korta antydningar, afsedda
till sjelfpröfning. Att få se Guds rike,
tvar den hemliga, af honom sjelf kanske
ännu oförstådda åtrått hos Nikodemus
Att få se Guds rike är äftvett tvår in-
netsta åstundan, antingen tvi äro med-
tvetna derom eller icke, ty för detta ät«o
tvi ämnade, och ingenting mindre kan i
sjelfwa tuerket tillfredsställa oss. Alla
andra planer och förhoppningar, alla
jordiska fastigheter och wäldeu skolit förr
eller senare krossas, — om icke förr,
så då dödens kalla hand tvidrörer dent-
Guds rike allena bliftoer beståndandes
Huru tvi skola tvinna detta rike, har
Kristus undertoisat oss i sitt samtal
med Nikodemus. O, må det nya lif,
sotn utgör ett tvilkor derför, tändas hos
htoar och en af oss, under det nya är,
som snart instnndari
Wi fästa uppmärksamheten wid nedan-
stående uttalande såsom upplysande för
åtminstone en del as de frikyrkliges stånd-
punkt.
Några ord i frågatt om de f.
k. frälsnings och wäckelsemö-
tetta i Allianshuset satnt huru-
wida frälsningsarunius meto-
der böra tillämpas af de »fri-
kyrklige««.
»Pröftven allt och behålleii
det goda«. (1 Tess. Z: 21).
Deti som sördomsfritt kunnat följa
werksamheteu i Allianshuset wid de nu
så beryktade tnötena derstädes, kan icke
lemna oantnärkt att ensidighet och öfwer-
drist, ofta gjort sig gällande widklam
dret af desamma. Mången wälgrnndad
anmärkning har utan twifwel förfelat
sin åsyftade werkan genom de mer eller
mindre afwoga och osanna omdömen, med
hwilka den blifwit beledsagad. Jcke sällan
har det warit ett om råhet och lättsinne
ivittnande uppförande hos en del af publi-
ken, som till allwarliga åhörares rättmätiga
förtrytelse werkat störande på annars i och
för sig allwarliga och uppbyggliga möten-
Sådant bör liktoäl icke förbryllct oss-.
Historiett kan icke uppwisa en ollwarli-
gare stund än den, då· härlighetens herre
hängde på korset, men hånet och begab-
beriet från både höga och låga har al-
drig toisat sig fräckare än då-
Ä andra sidan må tvilligt erkännas
och beklagas att tillämpningen toid dessa
mötett af missa utländska, om frälsnings-
armän erinrande metoder, warit icke så
litet egnad att framkalla så träl de all-
warligt sinnades ogillande som de lösak-
tiges håll och begabberi. Häraf har
sjelfmant den frågan uppstått, hurnwida
,,frikyrkliga« böra i sin tverksatnhet til-
lämpa frälsningöartnens metoder eller ej-
Och sedan denna fråga en gång blisivit
drageti inför offentligheten, bör tued hän-
syn till sakens wigt äswen sioaret blifwa
offentligt. Må alltså följande rader i
sin ringa mått utgöra ett bidrag till frå-
gans bestvarande.
Af den nitälskan för ntedmenniskors
frälsning, den toerldsförsakelse, detl sjelf-
nppoffring, den tjenande kärlet, den nr-
hållighet, det kristliga hjeltemod, hutar-på
frälsningsarmen onekligen för närma-
rande kan förete många sköna exempel,
har helt wisst äster de »srikyrklige«
mycket att lära. Men detta är en sak
för sig. Till och med bland jesuiterne
och medeltidens korsfarare kunna rörande
exempel på fromhet, ioerldsförsakelse, sjelf-
uppossring o. s. w. utvunnas-. Högt ös-
tuer alla dessct exempel stå dock Kristi
och apostlarnas samt de apostoliska för-
samlingarnas i deii hel. Slrists ljus
framträdande exempel, lnoilla de,, frikyrk-
lige«« framför allt böra följa. För öt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
