Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rigt är det icke frälsningsartncins med-
lemmar iitatt dess systetn och metoder,
sotn uti äro i fråga. Frälsniugsariudii
ttied sitt militära despotism, sina prati-
katide titlar lysande uniformer, brokiga
fanor, bullrande triitiimor och spel, lock-
atide annonser och skrytsattima rapporter,
dess högljudda stridsroit, dess sätt att
»taga fångar« snarare genom öfwerruinp-
liiig äti östvertygelse o. s. tv. kait smår-
ligen leda sitt upphof frått honom, om
hivilken det heter: ,,.Lian skall ej skria
eller ropa, och han skall icke låta sin röst
höras på gatan. Deti rö, som är bruten,
skall han icke krossa, och den tveke, font
ryker, skall hatt icke utsläcka (C«s. 43: 2,
8). Gent emot yttre fortutväsen har
Kristtis atibefalt en tillbedjaii i atide och
sanning· J stället för att tvädja till
ineuniskors nyfikenhet wägrade han att
tillfredsställa de nyfiknas begäran att få
se tecken. J stället för att med hivar-
jehatida lockmedel samla omkring sig yt-
liga skaror, dref haii dem isråti sig och
gick affides i ödemarken för att bedja.
J stället för öftverdrifna rapporter om
ivnntia segrar förbjöd han icke sällan
fträiigeligen dem han botat, att omtala
hivad han gjort. Med stor urskilning
tvalde han sina ivittnen. Eii sråti orene an-
dar frälst man, soni iville följa honom, till-
sade han att gå till sitt hem och der förtälja
htirit stora ting Gtid hade gjortttted honom-
J motsats till detta Jesii försaraiide tipp-
fordrar nian icke sällati utan tirskilning
nyomioätida, ätitiu obesäftade iitiga mätt
och qiviuiior att offentligt framträda
och ,,ivittna« otu sitta erfarenheter. Mett
icke blott det. Mau lösrycker dem utan
betänkande från den kallelse, i hivilken
de bliftvit kallade, och utsätter dem för
oanade frestelser, htvilka möta ivid det
offenliga uppträdandet på ett nytt och i
högsta grad anstvarsfnllt tverkningsfält.
Detta kallas att ivara helt uppgiftven
för Herreti, medan den som förblifiver
i sin jordiska kallelse anses lefiva mitt-
dre helt för Gud. Må iiian dock befinna,
att Kristiis sjelf ivar 30 år innan han
offentligt uppträdde sottt lärare. Till
dess tvar han timmerman i den illa
beryktade staden Nazaret (Mars. 6:3)
f. " I. LOT-
Rafso. )
Ett litet stycke utanför Kuumo elss
mynning 3 mil fråit stadeti Björneborg
ligger, såsoiti bekant är, den långa och
smala ött Rässö. Tå ivintern breder
sitt istäcke öftver sjö och land och afstär
fattisärdseln mellan den lilla ön och fast-
landet, eller rättare de niåtiga länder,
med htvilka öti under sommaren är i be-
röring, då är allting här tyst och stilla;
endast få ittenniskor röra sig ate, utom
barnen, som äftven här muntert skynda
fram sin iväg mellan skolan och hemmet,
och sågarbetaretia, soitt på bestämda klock-
slag ivatidra mellan den ett stycke från
namnen belägna sågeti och sina, i dess
närhet, af sågbolaget särskildt uppförda
bostäder. Men då tvårsoletis milda strå-
lar börja upptina den frusna jorden och
sjön åter kan askasta sitt istäcke och böl-
jortta börja leka kring stranden, då blir
äftven här lif och rörelse. Fråit fjerran
länder hitkomna fartyg, sotit blott tvän-
tat på första lägenhet att komma in i
hamnen, segla in med stilla segel och as-
lafta här skyndsamt sin medförda börda,
för att snart derpå segla ut fullastade
med hittad Räfsö har att bjuda på, os-
tast med plankor och bräder från de
många kring Kuuttio elss mynning an-
lagda sågarne. De många små ångbå-
tarue få mycket att göra och flyga oupp-
hörligt fram och tillbaka mellan hamnen
och staden, mellan fartygen och hamnen,
än skyndande sig lätt och hesttgt framåt,
än släpande tued sig tunga bördor ai
t) Wi bedja den ärade inf. som icke är att
örblaiida med ins. af ,,Gemuätet" i tvärt se-
1aste minimer, oni ursäkt för det ofritvilliga
d röjsmålettmed införandet af nedanstående.
och har dertned tvisat, att ett helt lif
för Giid mycket toäl låter förena sig
med ett lekamlig sysselsättning. Oärnied
ivare ingalunda sagdt, att icke Herreit
äfiveti i tvår tid under stundom kallar
fine tjetiare på ett eller annat sätt a·tt
lenttta den jordiska kallelseti för att ute-
slutande egna sig åt etvangelii tjenst-
Jcke heller nekas det goda och berättigade
uti atterfarne och stadgade kristne ivid ivissa
offentliga sammankomster iitait alla konst-
messiga anordningar få tillfälle att af-
lägga ett nted Gads ord öfwerensstäm-
ntande tvittnesbörd om Kristus och hatts
nåd· Det är blott farliga öfiverdrister
och ensidigheter, som här bliftvitpåpekade.
Att för ösrigt i sin kallelse med ord och
ivandel ivitttia ont Kristus är hivarje
kristens pligt. Må den icke försummas!
Men ännu ett par jemförelser. Herreiis
dyrbara nådemedel, ordet, dopet och
natttvarden, genom hivilka ensamt ett
sundt kristligt lif tväckes och näres, sy-
nas för frälsningsarmån ivara af föga
ivigt i jenibredd med generalens ordet,
soin owilkorligeuitiåste åtlydas. thället
för att »i tid och otid« förkunna eman-
geliutn, som är eit Gads kraft till fräls-
ning för hivar och en snitt tror, berättar
itian enligt artnöns metoder »i tid och
otid« egna otnivändelsehistorier. Och i
stället för ett bibliskt försatnlingslif efter
de apostoliska församlingarnas mönster
sätter arntett ett niilitärsystem efteriverl-
dens mönster.
Detta är nu några enfaldiga jeniför
relser till frågatis belysning. Gud öppne
tvåra ögon! Det gäller attiGiidsnamn
wakua upp till nykterhet och sans, att
akta sig för ett ivådligt experimenterande
med oheliga metoder på helig mark och
i stället troget följa de metoder, sotn Kri-
stus och hans apostlar sjelftve anwände
och anbefalde oss att anwända i arbetet
för Gads rike. Det skall dock till sist
ivisa sig haftva ttiedfört den största wäl-
"i nel et .
ig s l J. A. K.
P.- S. Ofivauståeude artikel ivar re-
dan nedskriftveu, då senaste n:r afF.W·
utkom, inttehållaiide ett genmäle af N.
H., htvilket går utpå att försivara herr
Fransons och F. armens metoder, och
soinfbeinötes af redaktionen. Då emel-
lertid tvår ståndpunkt i frågan är oför-
ändrad och ett uttalande äftven å tvår
sida torde inara påkalladt, inlemnas ar-
tikeln oförändrad.
D. s.
. (Jns-)
kind Ester B-—me graf.
Den 14 Deeember 1888.
Ej något sällsamt sig tilldragit,
Blott hivad soiii händer alla da’r;
Ett lifsur sista timmen slagit,
Och är ej mera hivad det toar-
Men döden gästat här i dag,
Och derför känna wi hans slag.
Haiis slag — ack nejt helt annorlunda
Det kallas i Gads helga ord:
Ett säde för de da’r, sotit standa,
Eii eivig säd, som göms i jord,
Som grönska skall och gå i frö
För dem, som uti Herreti dö.
Det går en dödsltikt genom liftvet,
Så Herreti i sitt ord har sagt
Dett är från grafiveu —- det är gisivet,
Men ack! du död, hwar är din makt?
Ti) lifsens lukt går ock derjemte;
Af den tvi skörd i hoppet hemta.
När såningsmannen säden gömmer
J fivarta mullen, är det tvår;
Om ivåreu han i sinnet drömmer
Hur grödan redan mogen står;
Hait sörjer ej hivad jorden fått
Han ivätitar skörd i ymnigt mått.
Föräldrart Gud as Er begärde
Ett frö för himlens örtagård;
Ntt först det fått sitt rätta wärde,
Ty tiu det är i Herretis ivård.
Hur mycken fröjd Giid Eder ger:
En engel ursprung har af Ert
Er Ester kvitt, J ivaren glade;
Af Er hon bars till Frälsartis famn,
Er fröjd i Herrens ord J haden,
J bådett ju i Jesu uamu:
O Herre, ordna bäst Da tvill,
Men må hon städs’ Dig höra till.
Och nu hon tillhör Honom redan,
Det löftet Jesus tillsagt Er
Nti ock Gads ord tvi hört, emedan
Det rika tröstegrnnder ger.
Er sorg är stor, sotii glädjett war,
Meti Gad är änn’ i ordet qivar.
Wi lemiiat uti jordens sköte,
Htvad jordens är — förgänglighet. —
Men anden gått till saligt möte
Med Gud, att se Hans härlighet.
Föräldrar, syskoiit skolen J
Så fälla som Er Ester bli?
Farwäl till läsaren.
Fiaska Weckosbladet utsänder här-
med sin sista nnmmer. Flere omständigheter
göra det öttsktvärdt att bladet, i sitt nu-
tvaraiide skick och sådant det nu är. upp-
hör, för att leitiiia rum för en efterträ-
dare, sotii bättre kan uppfylla de för-
iväntningar soai bladets uppbärare gjort
sig otii detsamma.
Sjelfiva den plan, på hwilket bladet
ivarit stäldt, har omfattat ttvenue oför-
etiliga uppgifter, i det att man på flera
håll önskat att bladet skulle wara ett folk-
blad och ivi derföre sökt efterkomma de
uppmaningar, som i detta afseetide stälts
till oss att i dess spalter upptaga wec-
kaus ivigtigaste notiser satnt i mån af
sutrymme äftven utlandets märkligaste po-
litiska nyhetens-) medan dock i sjelfwa
werket de frågor, sotn i bladet afhand-
lats, tuarit riktade till en annan publik
samt förutsätta en grad af bildning, ef-
tertatike och mognad, som icke förefinnes
hos det egentliga folket.
Meri äftven i andra afseendeu haswa
wi funnit, att tvi icke lyckats till-
fredsställa de kraf, sota särskildt bla-
dets ivänner stält på oss. Wår egen
ståndpunkt är i flere fall en annan än
bladets uppbärares; den del af wårt
program, soiu afsett att förena de olika
tänkande kristna i landet, har tytvärr blif-
wit för mycket obeaktad; och i wår iftver
att i dagens brännande spörsmål söka
förfäkta hivad sotn för oss tett sig såsom
st) Frän detta senare hafwa ivi dock af brist
på utrymme redan för en tid sedan nödgats
afstå.
fullastade pråmar till de iväntande far-
tygen ute på redden. Arbetskarlar och
qivinuor tillströninia från alla närlig-
gande socknar ja äftven från många långt
aflägstta trakter och snart är arbeteti
full gång; titan lastar och aflastar titan
rast eller ro dag och natt, tyivärr ofta
äftven på söndagen. Wäl har rörelsen
aftagit något under de senare åren, uti-
der de öftverallt rådande dåliga tiderna
för sjöfarten, samt till följe deras att
många snabbgåeude och stiabblaftatide
stora ångare, för det mesta frått Eng-
land, numera till en del ersätta de
många segelfartygeii ivid Räfsö, men
rörelsen är dock betydande nog för toåra
förhållanden och torde Räfsö näst Wi-
borg och Kotka ivara den största sjöfarts-
orten i Finland. Enligt förut i landets
tidningar intagna uppgifter har Räfsö
denna sommar besökts af 322 fartyg,
till större delen utländska.
Meu hivad har iväl Räfsö hittills
haft att i sedligt och andligt afseende
erbjuda dessa massor af landets egna
söner och döttrar, hivilka här under soni-
tnareii sökt sin arbetsförtjenst och dessa
yngre och äldre mäti från fjerran orter,
som här ester det oroliga liftvet på has-
ivet funnit en ankarplats? Hivad Räfsö
i rikt, ja i rikaste mått har att erbjuda
sina gäster, det är öl, öl och åter öl
hivart tiiatt än ivänder sina blickar; men
hiiruivida denna tvara bidrager till att
öka treftiaden och den sanita glädjen,
det katt niait sttart finna, om man en
liten stund uppmärksamt betraktar de
stora skaror af utmärglade, gråbleka, i
trasor klädda män och stundom äftven
aivitinor, som i flockar slagit sig ned
utanför en bodtrappa eller i den när-
belägna skogen, eller på eu öppen plan
ivid stranden, tömmande ett rikligt an-
tal flaskor, innehållande den förföriska
drycken. Att dryckenskapslastett icke går
ensam, utan har med i sitt sällskap en
massa andra synder af alla slag, det
förstår hivar och en, som helst litet lärt
känna syndens natur. Också har Räfsö
för mången sjöman warit en ökänd ort,
såsom ett särskildt tillhåll för laster.
Hurtt mången iitig man, måhända sina
föräldrars stolthet och hopp, har wäl
icke äfweii på Räfsös strand, under de
sörflutiia åren, kommit in på en bana,
sotti förstört hans lifs lycka och gjort
honom oduglig för detta liftvet och det
tillkommande. Mycket litet har ännu
hittills blifivit gjordt för att förbättra
förhållanderna på Räfsö och för att
rädda hivad sotn räddas kan och dock
finnes äfweii här ett rikt arbetsfält både
för nieniiiskotväutien och den kristne, font
lärt känna Gads makt, sotn kan rädda
äfweti den djupast fallne.
Såsoni exempel på hwart dryckenska-
peu leder må anföras att arbetsfolket
om sommaren kan förtjeua 25, 30, 40,
50 t. o. m. 75 p. i timmen och med
många timmars arbete dagligen sålunda
erhålla ett ganska betydlig dagspenning;
men oaktadt den goda förtjensten under
sommaren, dock ivanligtwis ivid höstens
inbrytande står med tonta händer, ut-
slitna kläder och i allo förminskad kraft
att emotstå winterns wedermödor. Många
at dem, som förtjenat mest, måste un-
der tvintern tiggattde släpa sig fram.
Undertecknad talade sjelf med mången
familjefader eller moder, som ärligt be-
kände att oaktadt inan, hustru och barn
förtjenat godt en tid, de dock ej ätitiu
hade sparat ihop en enda penni, allt
hade gått till den usla drycken, eller till
andra simpla eller dåliga nöjen. Ett
gammal, fattig moder kom en gång
ivandrande många mils iväg för att om
möjligt af fina dertvaraiide barn, som
hade god förtjenst, erhålla någon hjelp
till sitt lifs uppehålle; »men« sade hon
under stor bedröswelse, ,,jag hade hellre
behöft hafiva någonting med mig åt dem«.
O, huru länge skola toäl nteiiniskor haf-
tva fantivete att på detta förfärliga sätt
utsuga andras lifskraft och glädje blott
för siti egen usla tvinningt
Giftve Gud att sttart äfwen på Räfsös
strand ett bättre lif må tvakna, att
lycka, glädje och frid må stråla ur många
anleten, på htvilka fyndens makt nu
tryckt sin stämpel! Wanans makt är stor
och det är obegripligt hwilken tät slöja
den kan kasta öftver ivåra ögon, så att
det blir oss möjligt att med lugn åse
scener, som borde komtna hwarje tän-
kande mettnifka att rysa. Det är må-
niåitda endast denna makt och icke hjer-
tats inre likgiltighet, som gjort, att de
många ivälbehållna män, sotti sysselsätta
hundratals arbetare ännu så föga gjort
för att se till att de utströdda pennin-
gartte bliftva tväl anivända och att de
förfäratide frestelserna blifiva undanröjda.
Måtte nu under winterns stillhet någon
eller många goda planer komma till mog-
nad och bära riklig frukt för kommande
tiderl Måtte krogartie bliswa afskaffade,
trefligare bostäder bliswa anskaffade för
de tillströmmande arbetarne och det glada
budskapet otn Gads kärlek och frälsande
makt fritt och flitigt blifwa förkiittnadt
både för infödingar ocli utländingart
N. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
