- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
9

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vit och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det framkallade ett kvävt tjut av raseri. En lång
kines med ett ovanligt obehagligt utseende,
koppärrigt ansikte och en gul näsduk svept om huvudet
stämde en båtshake mot Renens bog och började
skjuta de hoptrasslade båtarna i sär. Jag väntade
tills klyvarfallet blivit klart, och just som Renen
blev lös och började sacka bakut, hoppade jag ombord
på jonken med en lina och gjorde fast. Han med den
gula näsduken och det koppärriga ansiktet kom
hotande emot mig, men jag stoppade handen i
revolverfickan, och han tvekade. Jag var obeväpnad, men
kineserna ha lärt sig att vara skuggrädda för
amerikanska revolverfickor, och det var det jag litade på
för att kunna hålla honom och hans vilda besättning
på avstånd.

Jag befallde honom att fälla jonkens förankare,
varpå han svarade: »Icke förstå.» Besättningen
svarade på samma sätt, och ehuru jag förtydligade
min mening med tecken, ville de inte förstå. Inseende
det olämpliga i att diskutera saken gick jag själv
för ut, firade ut linan och lät ankaret gå.

»Gå nu ombord, fyra av er», sade jag med hög röst
och angav med mina fingrar att fyra av dem skulle
gå med mig och den femte stanna kvar i jonken.
Gula näsduken tvekade, men jag upprepade ordern
ilsket (mycket ilsknare än jag kände mig) och förde
på samma gång handen till den bakre byxfickan.
Gula näsduken lät åter skrämma sig, och med vresig
min tog han tre av sina karlar med sig ombord på
Renen. Jag lät genast gå, lät klyvaren vara nere
och styrde kurs på Georges jonk. Här var det
lättare, ty nu voro vi två och George hade en pistol att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:34:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fiskepatru/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free