- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
11

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vit och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kajutdörren, och en gång, då jag lutade mig över
räcket för att skota an klyvaren litet, kände jag att
någon rörde vid min ländficka. Jag låtsade om
ingenting men såg med en snedblick att Gula
näsduken hade upptäckt att fickan, som han hittills varit
så rädd för, var tom.

Till råga på allt hade vi under allt bråket med att
äntra jonkarna inte kunnat ösa Renen, och vattnet
började stiga över sittrumsgolvet. Räkfångarna
pekade på det och sågo frågande på mig.

»Ja», sade jag, »grip er an några stycken, och det
genast ändå, och ös. Ni förstår?»

Nej, de förstodo inte, åtminstone skakade de på
huvudet för att antyda detta, men de pratade högst
förstående sins emellan på sin rotvälska. Jag tog
bort tre eller fyra av toftplankorna, hämtade ett par
hinkar ur en lår och uppmanade dem med tydliga
gester att gripa sig an. Men de skrattade, och några
trängde ihop sig inne i kajutan, medan andra klättrade
upp på taket.

Deras skratt bådade intet godt. Det hade ett
hotande tonfall, en illfundighet som bekräftades av
deras mörka blickar. Gula näsduken hade, sedan
han upptäckt att min ficka var tom, blivit högst
oförskämd i sitt sätt, och han smög sig fram bland de
andra fångarna och talade mycket allvarligt med dem.

Jag sväljde min förargelse, steg ner i sittrummet
och började ösa. Men knappast hade jag börjat förr
än bommen svängde över mitt huvud, storseglet
fylldes i en blink och Renen krängde. Dagvinden höll
på att blåsa upp. George var en äkta landkrabba,
så att jag måste avstå från att ösa och ta till rorkulten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskepatru/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free