- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
13

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vit och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Point-Pedro-stranden och lät mig förstå, att om jag lät Renen
styra kurs dit och sätta dem i land, skulle de i sin tur
ösa. Vattnet i kajutan hade nu nått kojerna, och
sängkläderna voro genomblöta. Det stod en fot över
sittrummets golv. Jag vägrade emellertid och såg
på Georges min att det var en missräkning för honom.

»Om du inte visar dig karl för din hatt, kasta de sig
över oss och vräka oss överbord», sade jag till honom.
»Det är bäst att du ger mig din revolver, om du vill
komma undan med livet.»

»Det säkraste vi kunna göra», sluddrade han fegt,
»är att sätta dem i land. Jag för min del vill inte bli
dränkt för en handfull usla kinesers skull.»

»Och jag för min del ämnar inte ge vika för en
handfull usla kineser för att slippa drunkna», svarade jag
häftigt.

»Ni kommer att sänka Renen med oss allesammans,
om ni får hållas», jämrade han. »Och vad det skall
tjäna till kan jag inte alls förstå.»

»Var och en har sin smak», svarade jag.

Han sade ingenting, men jag såg att han darrade
ömkligt. Mellan de hotande kineserna och det
stigande vattnet var han utom sig av förskräckelse,
och mer än för kineserna och vattnet var jag rädd
för honom och vad hans rädsla kunde förleda honom
att ta sig till. Jag såg honom kasta längtande blickar
på den lilla jollen, som vi hade på släp, och därför
halade jag jollen långsides nästa gång vinden stillnade.
Hans ögon lyste upp av hopp, då jag gjorde detta,
men innan han hunnit gissa sig till min avsikt, klöv
jag dess tunna botten med en handyxa, och jollen
fylldes till relingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskepatru/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free