- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
16

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vit och gula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag slog upp med handen och böjde ner huvudet.
Den första rörelsen ändrade revolverpipans riktning,
och den andra bragte mitt huvud ur vägen för kulan
som vinande flög förbi. Min ena hand slöt sig om
Georges handled, den andra om revolvern. Gula
näsduken och hans följe rusade emot mig. Nu eller
aldrig. Jag lade in hela min styrka i en plötslig
ansträngning och slungade George emot dem. Sedan
drog jag mig lika hastigt tillbaka, ryckte ifrån honom
revolvern och knuffade omkull honom. Han föll
emot Gula näsdukens knän, denne snavade över honom,
och bägge ramlade ner i öshålet där sittrumsgolvet
var upprivet. I nästa ögonblick siktade jag på dem
med min revolver och de förskrämda räkfångarna
hukade sig ner och kravlade sig bort.

Men jag upptäckte snart att det var en helt annan
sak att skjuta på karlar som angrepo och karlar som
inte göra något annat än vägra att lyda. Ty de lydde
icke, då jag befallde dem att ösa. Jag hotade dem
med revolvern, men de sutto envist kvar i den
översvämmade kajutan och på taket och ville ej röra sig
ur fläcken.

En kvart gick. Renen sjönk djupare och djupare,
och storseglet slog i vindstillan. Men utanför Point
Pedro såg jag en mörk rand bilda sig i vattnet och
nalkas oss. Det var den jämna brisen jag väntat på
så länge. Jag ropade på kineserna och pekade på
den. De hälsade den med utrop. Sedan pekade jag
på seglet och vattnet i Renen och antydde med
tecken, att då vinden nådde seglet, skulle vi kapsejsa,
så mycket vatten som vi hade ombord. Men de
flinade trotsigt, ty de visste att jag kunde lova och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:34:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fiskepatru/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free