Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En expedition mot ostrontjuvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ostronflottiljen, som låg vid Oakland City Wharf
Det var på det hela taget prydliga, nätta båtar avsedda
för snabbsegling och dåligt väder, och vi slogo oss ned
på bryggan för att se närmare på dem.
»Präktig fångst, tänker jag», sade Charley och pekade
på ostronhögarna, fördelade efter tre olika storlekar,
som lågo på däck.
Månglare stannade med sina kärror på bryggan, och
av det köpslående och schackrande som nu började fick
jag litet begrepp om vad ostron kunna vara värda.
»Den där båten måste ha minst två hundra dollars
värde ombord», beräknade jag. »Jag undrar hur
lång tid det tog att ta in lasten?»
»Tre eller fyra dagar», svarade Charley. »Inte
dålig dagspenning för två karlar — tjugufem dollars
var om dagen.»
Båten som vi talade om, Gasten, låg rakt nedanför
oss. Den hade två mans besättning. Den ene var
en undersätsig, bredaxlad karl med ovanligt långa
aparmar, medan den andre var reslig och välväxt
med klara, blåa ögon och kortklippt, tjockt svart hår.
Denna kontrast mellan håret och ögonen var så ovanlig
och slående, att Charley och jag sutto där litet längre
än vi hade ämnat.
Det var bra att vi gjorde det. En korpulent, äldre
herre med klädsel och hållning som en förmögen köp-
man stannade bredvid oss och tittade ner på Gastens
däck. Han tycktes vara ond, och ju längre han tit-
tade desto mera förargad såg han ut.
»Det är mina ostron», sade han slutligen. »Jag
vet att det är mina ostron. Ni ha plundrat mina
bankar i natt och stulit dem ifrån mig.»
35
Fiske pairullens berättelser. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
