Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En expedition mot ostrontjuvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen, och den hade en obehaglig lukt av stenkols-
tjära, med vilket besynnerliga ämne den hade blivit
översmetad från fören till aktern och från kajuttaket
till centerbordet. Och till råga på allt stod Koltj är-
Maggie målat med stora, vita bokstäver längs vardera
sidan.
Det var en händelselös ehuru löjlig färd från Tiburon
till Sparrisön, dit vi kommo följande eftermiddag.
Ostronpiraterna, en flottilj på ett dussin kuttrar,
lågo för ankar vid de så kallade »Övergivna ban-
karna». Koltj är-Maggie kom hasande midt in ibland
dem för en lätt förlig bris, och de samlades på däck
för att titta på oss. Nicholas och jag hade tillägnat
oss det gamla båtskrällets stil och skötte det på det
drumligaste sätt.
»Vad vill ni?» ropade någon.
»Ja, säg bara ifrån!» ropade en annan.
»Nå så ta mig tusan är det inte själva Noaks ark!»
flinade Hundr af otingen från Gastens däck.
»Hej! Ohoj där, snällseglare!» ropade en annan
spjuver. »Vad är destinationsorten?»
Vi togo ingen notis om skämtet, utan betedde oss
på gröngölingars vanliga sätt som om Koltj är-Maggie
krävde vår odelade uppmärksamhet. Jag lät henne
löpa in i lovart om Gasten, och Nicholas sprang för ut
för att kasta ankaret. Det gjorde han tydligen som
en klåpare, ty kättingen trasslade in sig så att ankaret
inte nådde botten. Och Nicholas och jag föreföllo
ofantligt oroliga, medan vi strävade med att klara oss.
Vi lyckades i alla händelser slå puder i ögonen på
tjuvfiskarna, som hade ofanligt roligt åt vår belä-
genhet.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
