Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demetrios Contos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han behandlades orättvist. Hans bättre jag hade
segrat, han hade utfört en ädel handling och räddat
en hjälplös fiende, och till lön förde fienden honom i
fängelse.
Charley och jag voro osams, då vi kommo tillbaka
till Benicia. Jag höll på lagens anda och inte på dess
bokstav, men Charley höll på bokstaven. Så vidt
han kunde förstå hade han ingenting annat att göra.
Lagen sade tydligt ifrån att ingen lax fick fångas på
söndagen. Han var fiskevakt, och det var hans skyl-
dighet att tillämpa denna lag. Det var nog av det.
Han hade gjort sin plikt, och hans samvete var rent.
Hela saken föreföll mig emellertid orättvis, och jag
tyckte stor synd om Demetrios Contos.
Två dagar därefter infunno vi oss i Valle jo till rät-
tegången. Jag var instämd som vittne, och det var
det pinsammaste jag någonsin gjort i hela mitt liv
då jag vittnade inför domaren, att jag sett Demetrios
fånga de båda laxarna, som Charley hade lagt beslag
på hos honom.
Demetrios hade skaffat sig en advokat, men hans
sak var hopplös. Juryn var endast ute i en kvart,
och då den kom tillbaka, lydde dess uttalande: skyl-
dig. Domaren dömde Demetrios till hundra dollars
plikt eller femtio dagars fängelse.
Charley steg fram till magistratssekreteraren. »Jag
vill betala den där plikten», sade han och lade med det
samma fem guldmynt å tjugu dollars på bordet.
»Det . . . det var det enda sättet att lösa den här frå-
gan», stammade han och vände sig till mig.
Jag fick tårar i ögonen då jag fattade hans hand.
»Jag vill betala ...»
99
Fiskepatrullens berättelser. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
