- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
111

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gula näsduken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där hjälplöst sjudande av raseri, medan han rodde
förbi ön och hans röst långsamt dog bort på avstånd.

Jag började åter såga och efter en halvtimme lyc-
kades jag skära av repet. Resten var lätt. Sedan
mina händer väl blivit fria, dröjde det endast några
minuter tills jag frigjort mina ben och tagit kavlen ur
munnen. Jag sprang rundtomkring ön för att över-
tyga mig om att det var en ö och icke händelsevis en
del av fastlandet. En ö var det, en av Maringruppen,
kantad med en sandstrand och omgiven av ett gyttje-
hav. Jag hade ingenting annat att göra än att vänta
tills dagningen och hålla mig varm, ty det var en råkall
natt för att vara i Californien och tillräckligt mycket
vind för att den skulle tränga genom huden och komma
en att frysa.

För att hålla blodcirkulationen i gång sprang jag
rundt ön ett dussin gånger och klättrade lika många
gånger över dess bergskam — och allt detta gjorde
mig, som jag sedan upptäckte, större nytta än att det
endast värmde mig. Midt under dessa kroppsöv-
ningar kom jag att undra, om jag hade förlorat något
ur mina fickor medan jag rullat om i sanden. En
undersökning ledde till den upptäckten att min revol-
ver och min fickkniv voro borta. Den förra hade
Gula näsduken tagit, men kniven hade jag förlorat i
sanden.

Jag höll på att leta efter den då jag hörde gnisslet
av årtullar. Först tänkte jag naturligtvis på Char-
ley, men vid närmare eftertanke förstod jag att Charley
skulle ha ropat medan han rodde. Jag greps av en
plötslig aning om fara. Marinöarna äro ödsliga, och
man kan knappt vänta sig besökande där midt i nat-

iii

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:34:52 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fiskepatru/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free