- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
113

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gula näsduken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

 Vad han sedan tog sig till måste jag gissa mig till,
ty jag kunde knappast se honom i stjärnornas matta
sken. Men jag var säker på att det första han gjorde
var att gå ön rundt för att se efter om andra båtar
landat. Det skulle han genast ha sett av spåren i dyn.

Sedan han övertygat sig om att ingen båt fört bort
mig från ön, grep han sig an med att ta reda på vad det
hade blivit av mig. Han började vid musselskalshö-
gen och strök eld på tändstickor för att följ a mina spår
i sanden. Jag kunde då tydligt se hans gemena
ansikte, och jag tillstår att jag hackade tänderna ännu
värre än förut, då j ag hörde hans skrällande hosta fram-
kallad av svavlets retning i hans lungor.

Mina intrasslade spår förvånade honom. Han måste
sedan ha kommit på den tanken att jag kunde vara
ute i dyn, ty han gick några steg åt mitt håll, lutade
sig ner och granskade den mörka ytan länge och nog-
grant. Han var nog inte mer än femton fot ifrån mig,
och om han strukit eld på en tändsticka, skulle han
säkert ha upptäckt mig.

Han återvände till stranden och klättrade omkring
bland klipporna, i det han fortsatte sina spaningar
och lyste sig med tändstickor. Farans hotande när-
het drev mig att fly längre bort. Som jag ej vågade
gå rak på grund av gyttj ans sugande och smackande
läten, då jag pulsade genom den, låg jag kvar i smörj an
och släpade mig fram över den med händerna. Jag höll
mig fortfarande i spåren som kineserna lämnat eftei sig,
då de gått till och ifrån jonken, och fortsatte tills jag kom
till vattnet. Jag vadade ut på tre fots djup och vek
sedan av åt sidan och gick parallellt med stranden.

Jag kom på den idén att gå till Gula näsdukens jolle

113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:34:52 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fiskepatru/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free