Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett barn, då talte han som ett barn; det gamla
ansigtet låg öfver ett gömdt barn: han hade nog blifvit
äldre, men han hade icke blifvit stor.
Dock — just detta barn sökte hon, och nu, då hon
funnit det, visste hon icke hvad hon vidare skulle göra;
hon log och blef röd. Ovilkorligt kände han likasom en
kraft inom sig; det var första gången i hans lif. Han
blef vacker i samma stund, det varade kanske blott ett
ögonblick, men i detta ögonblick var hon fångad.
Hon var en af de naturer, hvilka blott kunna älska
det svaga, hvad de hafva burit på sina händer; hon
hade tänkt stadna i staden två dagar, hon dröjde
i två månader. Under dessa två månader växte han
mer än i hela sin öfriga ungdom; han rycktes så till
vida ur dröm och dåsighet, att han uppgjorde planer;
han ville bort, han ville lara sig att spela! Men då
han återigen yttrade detta en dag, blef Gunlaug blek
och sade: »ja — men, vi måste gifta oss först.» Han
såg på henne och hon såg igen; båda blefvo eldröda,
och så sade han: »hvad skulle väl folk säga derom?»
Gunlaug hade icke tänkt, att han kunde vilja annat
än hvad hon ville, emedan hon aldrig kunde vilja annat
än hvad han ville. Men nu såg hon rakt in i själen
på honom, att han aldrig någonsin tänkt på att dela
med henne annat än det hon gaf. Inom ett ögonblick
upptäckte hon, att det under hela deras lif varit så.
Hon hade börjat i medlidsamhet och slutat i kärlek till
det, som hon sjelf varit god emot. Hade hon blott lugnat sig
en liten stund; ty han såg hennes uppblossande vrede,
blef rädd och utropade: »jag vill!» Hon hörde det, men
harmen öfver egen dumhet och hans uselhet, öfver egen skam
och hans feghet kokte i sådan hast upp mot en explosion, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
