Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Fullkomligt tyst. — »Jag skall gå in efter min bössa
och skjuta dig, skall jag!» — Han gjorde min af att
gå. — »Hu-hu-hu-hu!» började det uppe i trädet. — »Ja,
du må gerna huttra, för du skall få en hel hagelsvärm i
dig, skall du!» — »Hu-hu-hu-hu-hu!» svarade det i
uggleton. »Jag är så rädd!» — »Ah, du är så fan heller;
du är den värsta ungen i hela flocken, men nu har jag
dig!» — »Ack, kära, lilla, goda herrn, jag skall aldrig
göra så mer»; men i detsamma kastade hon ett ruttet
äpple rakt i ansigtet på honom, och ett triumferande
skratt trillade efter. Äpplet utbredde sig öfver hela
hans ansigte, och medan han torkade sig ren,
hoppade hon ned; hon hängde redan på planket, innan han
hann komma efter, och hon hade lätt kastat sig
deröfver, om hon ej varit så rädd att han var henne nära, att
hon släppte sitt tag i stället för att klättra vidare. Då
han tog henne fast, uppgaf hon ett skrik så gällt, så
skärande, så starkt, att han blef förfärad och släppte henne.
Vid hennes nödrop bullrade folk till utanför planket;
hon hörde det och fattade genast mod. »Låt mig gå,
eller jag talar om för mor!» hotade hon, blossande röd.
Då igenkände han detta ansigte och utbrast: »Din mor:
hvem är din mor?» — »Gunlaug i Backen,
fiskar-Gunlaug», svarade flickungen triumferande, ty hon såg att han
var rädd. Närsynt som han var, hade han aldrig sett
flickan förr; han var den ende i staden som icke visste
hvem hon var, han visste icke ens att Gunlaug fanns der.
Likasom besatt skrek han: »Hvad heter du?» — »Petra!»
ropade den andra ännu högre. — «Petra», stönade Pedro,
vände sig om och sprang emot huset, som om han hade
talat med den onde sjelf. Men då den högsta förskräckelse
och den högsta vrede likna hvarandra, så trodde hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
