Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
äfven det andra. För att blifva af med penningarne
trakterade hon dermed någon, hon fick tag i; men, oaktadt
den bästa vilja, kunde de icke förtära för mer än fyra
ort. Nu ångrade hon att hafva förstört penningarne i
stället för att gifva dem tillbaka. Den återstående
delen af riksdalern brände, der han låg i fickan, som om
den velat bränna hål på kläderna; hon tog och kastade
den i sjön. Men dermed var hon riksdalern icke qvitt;
hennes tankar voro brända af den. Genom att tillstå allt
måste det åter gå öfver; men modrens förskräckliga vrede
och Ödegaards innerligt goda tro till henne voro hvar på
sitt sätt lika afskräckande. Under det modren ingenting
märkte, upptäckte Ödegaard snart, att hon bar på något,
som gjorde henne olycklig. En dag frågade han henne
ömt hvad det var,- och då hon i stället för att svara
utbrast i gråt, trodde han, att det var brist hemma,
och gaf henne 10 specier. Att hon, oaktadt sitt afsteg
från hans förbud, af honom erhöll penningar, grep henne
djupt; och då det till på köpet var penningar, hvilka hon
öppet kunde gifva modren, ärliga penningar, så kände hon
sig befriad från sin förbrytelse och öfverlemnade sig till
den ytterligaste glädje. Hon tog hans hand emellan sina
båda, hon tackade, hon log, hon hoppade upp och ned på
den fläck der hon stod; hänryckningen strålade genom
tårarne, under det hon såg på honom, likasom en hund ser på
sin husbonde, då han skall få följa honom ut. Han kände
icke igen henne; hon, som annars satt försjunken i det
han sade, tog magten från honom; för första
gången kände ban en stark, vild natur öppna sig, för
första gången göt lifvets källa sin röda ström öfver
honom, och han ryggade purpurröd tillbaka. Men Petra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
