- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
26

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

hon ej om den andre; och hon hade något att dölja
för hvar af dem.

Under detta hade hon vuxit upp, utan att hon visste
det, och en dag tillsade henne Ödegaard att hon skulle
konfirmeras.

Denna underrättelse ingaf henne mycken oro, ty hon
visste, att med konfirmationen tog undervisningen slut,
och hvad skulle sedan komma? Modren lät bygga ett
vindsrum på sitt lilla hus, ty Petra skulle efter sin
konfirmation få eget rum; det oupphörliga bultandet och
hamrandet gaf henne smärtsamma påminnelser.
Ödegaard såg, att hon blef allt mer och mer stilla, men
märkte äfven stundom, att hon hade gråtit.
Religionsundervisningen gjorde under dessa omständigheter mycket
intryck, oaktadt Ödegaard med stor omsorg undvek
allt som kunde uppröra henne. I följd häraf afslutade
han fjorton dagar före konfirmationen undervisningen
med den korta tillsägelsen, att detta var den sista
timmen. Härmed menade han dock den sista för honom, ty
han ville nog sörja vidare för henne, men genom andra. Hon
blef imellertid sittande, der hon satt. Blodet vek tillbaka,
ögonen kunde icke komma lösa, och ovilkorligt bevekt
skyndade han att gifva henne ett skäl: »Alla unga flickor äro ju
icke vid konfirmationen fullvuxna; — men du känner väl att
så är med dig.» Om hon stått midt för ett stort eldsken,
skulle hon icke kunnat blifva rödare, än hon blef vid dessa
ord; barmen häfde sig, ögonen blickade osäkert och fylldes
med tårar; jagad vidare, skyndade han att tillägga: »skulle vi
kanske ändå fortsätta?» Först efteråt visste han hvad han
hade föreslagit; det varorätt, han ville taga det tillbaka;
men hon hade redan lyft sina ögon upp emot honom, hon
svarade ej ja med läpparne, men kraftigare kunde det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free