Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Gud i himmelen, lian såg!... Nej, han gick förbi. —
Då sjönk hon ned utmattad och tillintetgjord.
Länge låg hon der, innan hon reste sig upp och
gick utför; hon gick några steg och stannade, som om
hon ej hade haft något mål. Då hon åter nådde
vägen, satt han der och väntade; han reste sig, då hon
kom. Hon hade icke sett honom, hon gick såsom i ett
töcken; ett lätt utrop undföll henne, men hon rörde sig
icke; hon lade sina händer för ögonen och gret. Då
hviskade han åter: »Jag ser, att du älskar mig! — Jag älskar
dig! — Du skall blifva min. — Du svarar icke? — Du
kan icke! Godt! — Lita på mig; ty från denna stund är
du min! — Godnatt!» och lätt vidrörde hans hand
hennes skuldra.
Hon stod qvar likasom i en stark belysning, en lätt
ångest smög sig in i den, men allt blef åter ljust; ty
detta var dock ett under.
Så starkt som Yngve Vold under trenne veckor
uppfyllt hennes tankar, var öfvergången lätt. Han var
stadens rikaste man, af dess äldsta familj, och han ville
utan betänkligheter höja henne upp till sig. Detta var
något så oväntadt, något så olikt det, hon under en
lång tids sinnesrörelse och harm tänkt, att redan detta
måste göra henne lycklig. Men hon blef det allt mer
och mer, allt eftersom hon tog i skärskådande de nya
förhållandena. Hon såg sig vara allas jemnlike, hon
såg alla sina önskningar nära att uppfyllas. Hon såg
Yngve Volds största fartyg uthalas såsom flaggskepp på
hennes brölloppsdag; hon såg det efter fyrverkeri ocli
kanonskott taga dem ombord och föra dem till Spanien,
der brölloppssolen glödde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
