- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
44

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

»Kära Petra!

Efter att hafva kommit hit, med god vind från den
61:a breddgraden till den 54:e och sedan med stark
bidevind ända hit, hvilket är högst ovanligt äfven för bättre
fartyg än vårt, som är ett präktigt skepp för segel. Men nu
må du veta, att bela vägen har jag tänkt på dig och det som
sist föreföll emellan oss två, och är det harmligt, att jag
icke fick taga ett ordentligt farväl af dig, hvarför jag
gick ombord med harm, men glömde dig aldrig sedan,
utan en och annan gång emellanåt; ty en sjöman har
det svårt. Men nu äro vi komna hit, och jag har brukat
hela min hyra till föräringar åt dig, som du bad om, och de
pengar, som jag fick af mor, har jag också köpt opp, så nu
har jag inget. Men får jag lof, så kommer jag likaså fort
som gåfvorna; ty så länge det är hemligt, är det icke visst
för andra, isynnerhet unga manfolk, hvaraf det är många;
men jag vill hafva det visst, så att ingen kan undskylla
sig, utan taga sig i akt för mig. Du kan nog få en
likare än mig, för du kan få hvem du vill; men du kan
aldrig få en trognare, och det är jag. Nu vill jag sluta,
ty jag har brukat upp två ark, och bokstäfverna bli så
stora; ty det är det värsta jag gör, men jag gör det
likafullt när du vill det. Och så vill jag till slut säga
dig, att det var väl allvarligt; för var det icke allvarligt,
så var det stor synd och kan blifva till olycka för många.

Gimnar Ask.

Understyrman på briggen
»den norske Grundlor».

En stor fruktan öfverväldigade henne, och i ett
ögonblick var hon ur sängen och påklädd. Hon måste ut,
liksom hon någonstädes kunde få ett råd; allt hade blifvit
henne oklart, osäkert, farligt. Ju mer hon ansträngde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free