Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
sundet hvirflade sista röken från den ångbåt, som hade
återfört Ödegaard. O, blott vissheten att han var hemma
igen, gjorde henne god, frisk, dugtig, hon bad till Gud,
att Ödegaard aldrig mer måtte lemna henne. Och just
som hon kände sig stärkt af detta hopp, ser hon
honom leende komma emot sig; han visste, hvilken väg
hon skulle komma, och gick henne till mötes! Detta
rörde henne, hon sprang emot honom, fattade hans
händer och kysste dem. Han blef förlägen, och då han
på afstånd såg någon komma, drog han henne med
sig från vägen uppåt mellan träden; han höll
hennes händer i sina, och under hela vägen upprepade hon:
»Hur snällt att ni kom! Nej, jag kan inte tro, att det är
ni; o, ni får aldrig mer resa bort! Öfvergif mig inte, nej
öfvergif mig inte!» Här framstörtade hennes tårar; han
böjde sakta hennes hufvud intill sig likasom för att
dölja dem; han ville lugna henne, ty han kände behof
af att hon var lugn. Men hon tryckte sig intill honom
likasom fogeln under den vinge, som lyfter sig för den,
och hon ville icke mera fram. Besegrad af denna tillit,
lade han sin arm omkring henne, likasom ville han lofva
henne det skydd hon sökte; men knappt märkte hon det,
förrän hon lyfte sitt förgråtna ansigte upp emot honom;
hennes ögon mötte hans, och allt som kan skifta i
en blick, när ånger möter kärlek, när tacksamhet
möter gifvarens glädje, när ja möter ja, det följde nu
snabbt efter hvartannat. Han omfattade hennes hufvud
och tryckte sina läppar mot hennes; tidigt hade han
mist sin mor, det var första gången i sitt lif som han
kysste någon, och så var det äfven med henne.
Ingendera af dem kunde skilja sig från det, och om så
skedde, var det blott för att åter sjunka i hvarandras ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
