- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
53

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

bredvid. Han sprang upp igen, han vred sina händer,
han snyftade af smärta; se’n föll han åter ned och blef
stilla. »Och jag, som icke duger att hjelpa min gamle
far,» sade han, liksom för sig sjelf, »jag kan icke, jag
har ingen kallelse. Derför skall heller ingen hjelpa mig,
allt skall gå sönder för mig, allt, och alla skola
öfvergifva mig.» Han förmådde ej mer, hufvudet hvilade i
hans högra hand, den venstra hängde slappt ned; han
tycktes ej kunna röra sig, — och så blef han sittande
och sade intet. Då kände han något varmt på sin
nedhängande hand och for förskräckt tillsammans: det var
Petras andedrägt; med böjdt hufvud låg hon på knä
vid hans sida, nu knäppte hon händerna ocli såg med
den outsägligaste bön om barmhertighet upp till honom.
Han såg ned på henne tillbaka; ingenderas blick ville
vika. Då lyfte han handen afvärjande emot henne,
likasom kände han vid denna blick i sitt inre en
öfvertalande röst, hvilken han icke ville höra, och häftigt böjde
han sig efter sin hatt, som fallit af, och ilade mot
dörren. Men ännu hastigare var hon i vägen för honom,
kastade sig ned, omfamnade hans knän och naglade
sina ögon fast i hans, allt utan ett ljud; men han både
såg och hörde, att hon kämpade för lifvet. Då blef hans
gamla kärlek honom öfvermägtig; han böjde sig ännu
en gång ned öfver henne med en full, men smärtsam
blick, han omfattade hennes hufvud med båda sina
händer och drog henne upp till sig. Hon låg ännu en
gång vid hans bröst, men det gret och sjöng deri
likasom i en orgel efter sista utdraget, när det väl finnes
luft qvar, men inga toner mer. Han tryckte henne flere
gånger länge intill sig; ty det var sista gången. Han
släppte henne med ett häftigt: »Nej, nej! Du kan hän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free