- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
58

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

måste Arne smed betala en speciedaler i pligt, hvarför
hans hustru, som hade fört honom i striden, elfte
söndagen efter trefaldighet fick stryk, det måtte hon väl
minnas. Detta var den enda juridiska följd, slagsmålet
hade.

Men det fick andra. Den lilla staden var icke
längre tyst och fredlig, fiskarflickan hade satt den i
uppror. De sällsammaste rykten kommo i omlopp,
först i afundsjuk harm öfver att hon kunnat locka till
sig stadens bästa hufvud och dess båda rikaste partier
och ändock ha »flere» i efterhand; ty Gunnar blef så
småningom »flere unge karlar». Snart uppreste sig en
allmän moralisk storm. Skammen af ett stort
gatu-slagsmål och sorgen inom tre af stadens bästa familjer
hvilade på den unga flickans hufvud, som för blott ett
halft år sedan blef konfirmerad; tre förlofningar på en
gång, och den ena med hennes lärare, med hennes lifs
välgörare; nej, harmen flödade öfver. Hade hon icke
ända från barndomen varit en förargelse för staden,
hade hon icke ändå fått dess förväntan i gåfva, då
Ödegaard tog henne om hand, och hade hon icke nu
hånat dem alla, krossat honom och efter sin naturs
anlag hejdlöst kastat sig in på en bana, som skulle
göra henne till ett samhällets utskum med en ålderdom
på tukthuset? Modren måste vara hennes medbrottsling,
i hennes sjömanshus hade dottren lärt sig lättsinnighet.
Man ville icke längre tåla det ok, Gunlaug lagt på
staden, man ville icke längre tåla dem ibland sig, hvarken
mor eller dotter, man var ense om att fördrifva dem.

En afton samlades sjöfolk, som voro skyldige
Gunlaug penningar, försupne arbetskarlar, som hon icke
ville skaffa arbete, pojkar, hvilka hon icke ville lemna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free