- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
61

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

sig i kuddarne, men tankarne ville icke lemna henne;
modren kom fram i dem, hotande, förskräcklig, lik
ovädersmoln, som samla sig öfver fjällen; ty hvad måste
icke modren lida för hennes skull! Ingen blund fick
hon i sina ögon, ingen fred i sin själ, och dagen kom,
men ej med lindring. Hon gick fram och tillbaka, fram
och tillbaka och tänkte blott på, hur hon skulle kunna
fly; men icke vågade bon möta modren, icke vågade
hon gå ut, medan det var dager, och med aftonen skulle
de komma igen. Hon måste dock vänta; ty före midnatt
var det ännu farligare att fly. Och hvarthän sedan?
Hon egde intet, och hon visste ingen väg; men
barm-hertiga menniskor funnes väl någonstädes, lika visst som
det fanns en barmhertig Gud. Han visste, att hvad
hon än felat, var det icke med ondt uppsåt, han kände
hennes ånger, han kände äfven hennes hjelplöshet. Hon
lyssnade efter modrens steg inunder, men hon hörde
dem ej; hon bäfvade för att höra henne i trappan, men
hon kom icke. Flickan, som hjelpte dem, måste ha
sprungit sin väg, ty ingen kom upp med mat. Sjelf
vågade hon icke gå ned, och ej heller till fönstret, ty
någon kunde stå utanför och vänta på henne. Den
sönderslagna rutan släppte in kyla på morgonen, och
ännu mera då det åter blef qväll. Hon hade packat
tillsammans ett litet knyte med kläder, och hon hade
klädt sig väl för att vara färdig. Men hon måste vänta
på den rasande hopen och genomgå, hvad som skulle
komma.

Der voro de åter! Hvisslingen, ropen,
stenkastningen, värre, mycket värre än förra aftonen; hon kröp in
i sitt hörn, knäppte samman sina händer och bad, och
bad. Blott icke mor gick ut till dem, blott de icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free