- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
64

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

läste den sedan efter sig. De gingo genom den
nedtrampade trägården, öfver de uppryckta träden, det
sönderbrutna staketet. »Du får se dig om nu», sade
modren, »du kommer väl aldrig mera hit.» Petra ryste
och såg sig icke om. De gingo den öfre vägen, längs
skogen, der hon tillbragt halfva sitt lif och den aftonen
med Gunnar, de der med Yngve Vold, och den sista
med Ödegaard. De gingo i vissnadt löf, som nu börjat
falla; det var nattkallt, och hon frös i sin ovana drägt.
Modren vek af till en trägård; Petra kände den genast,
ehuru hon icke stått på dess öfra sida sedan den dagen,
då hon som barn stormat den; det var Pedro Ohlsens
trägård. Modren hade nyckeln till den och släppte
dem in.

Det hade kostat på Gunlaug att på förmiddagen
gå till honom; det kostade äfven på nu att komma med
den olyckliga dottern, hvilken hon sjelf icke längre
kunde ge ett hein. Men det måste ske, och hvad som
måste ske, kunde Gunlaug göra. Hon bultade på
förstu-qvistdörren, och nästan strax hörde de steg och sågo
ljus; efter en stund öppnades den af Pedro, som blek
och rädd stod innanför, i reskläder och resstöflar. Han
höll ett talgljus i handen och suckade, då hans ögon
föllo på Petras af gråt uppsvälda ansigte; hon såg upp
till honom, men då icke han vågade känna henne, så
vågade icke heller hon känna honom. »Han här har
lofvat hjelpa dig att komma bort», sade modren utan
att se på någon af dem, i det hon gick de få stegen
upp till förstugan och lät de andra följa efter sig in i
Pedros rum på andra sidan. Rummet var litet och lågt;
en egendomlig instängd luft slog dem till mötes och
qvalde Petra; hon hade ju nu öfver ett dygn hvarken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free