- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
71

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

hvar vrå efter mor och dotter, slutligen i källaren, men
ingen menniska fanns der. Så snart denna upptäckt
var gjord, inträdde bland dem en ögonblicklig stillhet;
de, som voro inne, kommo ut, en efter annan, och gömde
sig bakom de andra, och om en stund var platsen
framför huset tom.

Snart funnos de i staden, hvilka sade, att detta
hade varit ett ovärdigt beteende mot två värnlösa
qvinnor.

Man skärskådade så länge hvad som förefallit, tills
man blef ense om, att hvad än fiskarflickan förbrutit,
så hade Gunlaug ingen skuld deri, hvarför det sålunda
skett henne stor orätt. Hon blef mycket saknad i staden;
slagsmål och uppträden i följd af dryckenskap började
höra till ordningen för dagen, ty staden hade förlorat
sin polis. Man saknade äfven hennes kraftfulla skepnad
i dörren, när man gick förbi; isynnerhet saknade henne
sjöfolket. Ingenstädes blef det dock som hos henne,
sade de, ty der hade hvar behandlats efter förtjenst,
hade haft sin rang i hennes förtroende och hennes hjelp
i hvad som behöfdes. Hvarken sjöfolk eller skeppare,
hvarken husbönder eller matmödrar hade insett, hvad
hon var värd, förr än nu, då hon var borta.

Derför drog ett enda glädjebud genom’hela staden,
då någon hade sett henne sitta i sitt hus och steka och
koka som förr. Hvar och en måste upp för att sjelf
öfvertyga sig om, att rutorna voro insatta, att dörren
var lagad, att röken slog upp från skorstenen. Jo, det
var sannt! Der satt hon igen! — Man klättrade upp
på andra sidan om hålvägen för att bättre se; hon satt
framför spishällen, hon såg icke upp eller ut, ögat
följde handen, och handen arbetade, ty hon hade åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free