Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
en sjöbod eller fria marken. Hon var så utan begrepp
i det fallet, att hon icke ens förstod att fråga; hon satt
frimodig och väntade något märkvärdigt, t. ex. kameler
eller apor. Småningom upptagen af denna föreställning,
började hon se djur i hvart ansigte omkring sig, hästar,
hundar, räfvar, kattor, möss, och roade sig deråt.
Derför samlade orkestern sig, utan att hon lade märke
dertill. Förskräckt hoppade hon högt i vädret, ty ett
kort, hårdt anslag af pukor, trummor, basuner och horn
begynte ouverturen; i hela sitt lif hade hon aldrig hört
mera musik på en gång än af ett par violiner och
möjligen en flöjt. Denna brusande herrlighet kom henne
att blekna, den hade något af en kall, svart störtsjö;
hon satt i ångest för det nästa, att det skulle blifva än
värre, och dock ville hon ej att det skulle sluta. Snart
spredo mildare harmonier ljus, och snart öppnade sig
utsigter, om hvilka hon aldrig drömt, melodier vaggade
henne ditöfver, behag och lekar ljödo rundt kring i
luften, hela tåget svingade sig med långa vingslag uppåt,
det sjönk sakta, det samlade sig kraftfullt, det delade
sig ystert och sprittande, — tills ett stort mörker föll
ned och täckte allt; det var som om det hvirflades bort
i larmet af en dånande fors. Så åter en enstaka ton,
lik fogeln på den våta qvisten vid djupet; vemodig, rädd
började den, men luften öfver den klarnade vid dess
sång, litet sol skymtade fram, — och åter voro de långa,
blånande utsigterna fyllda af det der underliga
fladdrandet och vaggandet bakom solstrålarne. Då detta
hade varat en stund, se, då saktade det af i mild frid;
de jublande skarorna tågade allt längre och längre bort,
intet syntes utom solstrålarne, som genomträngde och
upplöste sig i rymden; öfver hela det oändliga fästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
