- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
82

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

öfver paradisets port skar den första dagen. Gråtande
qvinnor togo brudens röda krans och gåfvo henne en
hvit; med den var hon för lifstiden fäst vid klostret.
Han, hvilken hon tillhörde för tid och evighet, han skulle
veta henne vara i lifvet, men icke få henne, veta henne
vara derinne, men aldrig få se henne; huru hjertslitande
sade de icke hvarandra farväl, ingen större smärta fanns
på jorden än deras!

»Herre Gud,» hviskade den gamla frun, då ridån
föll, »var då icke narraktig; det är ju bara fru Naso,
direktörns fru.» Petra spärrade upp ögonen och såg
på den goda frun: hon trodde, att hon var galen, och
som frun länge trott detsamma om Petra, fortforo de
att imellanåt se något skyggt på hvarandra, men
talades icke mer vid.

Då ridån åter gick upp, kunde Petra icke följa med;
ty blott bruden bakom klostermuren och den förtviflade
brudgummen natt och dag derutanför var det hon såg:
hon led deras qval och bad deras böner, men hvad som
försiggick för hennes ögon, gled färglöst förbi. Då blef
hon ånyo kallad till det närvarande derigenom att en
högtidligt manande tystnad inföll; det tomma
kyrkrum-met vidgade sig; endast klockans tolfslag ljödo derigenom.
Det dånar under hvalfbågarne, murarne skälfva, helge
Olaf har rest sig ur sin kista i svepdrägt; hög och
förfärlig, med spjut i handen, kommer han skridande,
vakten flyr, blixten slår ned, och munken genomborras af
det utsträckta spjutet, hvarpå allt blir mörkt, och synen
är sjunken. Men munken ligger qvar som en hög aska
der hvarest ljungelden slog ned.

Petra hade utan att veta det hållit sig fast vid den
gamla frun, som blifvit mycket förskräckt vid detta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free