- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
84

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

de voro bröder och systrar; det onda, som åtskiljer,
fanns icke till, det låg krossadt af åskan. Man log åt
henne tillbaka, ty det var ju hon, som varit halfgalen
under spektaklet; — men hon såg icke annat i deras
leende än återskenet af den seger, hon sjelf hemförde.
I den tro, att de voro af samma tankar som hon, log
hon så strålande tillbaka, att de måste le med hennes
leende; hon gick utför den breda trappan mellan tvenne
vikande led, hvilka gåfvo åter glädje af hennes glädje
och skönhet af den skönhet, som lyste öfver henne. Så
starka kunna stundom strålarne i vårt inre blifva, att vi
ge allt omkring oss klarhet, fastän vi sjelfva icke kunna
märka det. Det är verldens största triumftåg att
förkunnas, bäras och följas af sina egna lysande tankar.

Då hon, utan att veta huru, kommit hem, frågade
hon, hvad det egentligen varit. Flere voro närvarande,
hvilka kunde förstå henne och lemna upplysande svar.
Och då hon fått säkert besked om, hvad skådespel var,
och hvad stora skådespelare förmådde, då reste hon sig
och sade: »Detta är det största på jorden, det vill jag
vara.»

Till deras förundran tog hon åter på sig och gick
ut; hon måste vara allena och ute i det fria. Hon gick
utur staden och i stark blåst ut på den närliggande
udden. Här brusade hafvet inunder, men staden låg på
ömse sidor om viken i ett ljust töcken, bakom hvilket
de otaliga enskilda ljusglimtarne tillsammans arbetade,
utan att kunna mer än lysa genom floret, som de icke
förmådde upplyfta. Detta blef hennes själs afbild. Det
stora dunklet under hennes fötter gaf med sitt döfva
brusande en varning om ett ogenomträngligt djup; det
gällde att sjunka dit ned eller att vara med och försöka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free