- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
96

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

sakta stadens och sitt eget namn. »Hur har ni kommit
hit?» — »Jag vet icke... jag söker... jag vill betala
för mig ... jag... ja, jag vet icke.» Hon vände sig och
kunde på en stund icke yttra mer, men fattade åter
mod och sade: »Jag skall göra allt hvad I bedjen mig
om, blott jag får vara här och slipper resa längre...
och slipper bedja en gång till.» Dottren hade följt med
in, men stadnat vid kakelugnen, der hon, utan att se
upp, stod och plockade i de torkade törarosbladen, som
lågo der. Prosten svarade icke, man hörde blott
smällarne från pipan, under det han omvexlande såg på
henne, dottren och porträttet. Nu kan samma sak gifva
olika intryck; ty medan Petra bad, att porträttet måtte
inge honom medlidande, tyckte han att det hviskade:
»Beskydda vårt barn; tag ingen okänd hit till henne!»
— Han vände sig med en skarp sidoblick till Petra:
»Nej, — ni kan icke få stadna häri»

Petra blef blek, drog en djup och häftig suck, såg
osäkert omkring sig — och störtade in i ett sidorum,
till hvilket dörren stod halföppen, kastade sig der ner
vid ett bord och öfverlemnade sig fullkomligt åt smärtan
öfver sin felslagna förhoppning. Far och dotter sågo
på hvarandra; denna brist på lefnadsvett, att utan
vidare storma in i ett annat rum och der slå sig ner för
sig sjelf, hade blott sitt motstycke i det beteendet att
komma in från landsvägen, bedja om att få blifva qvar
och gifva sig till att storgråta, så snart hon icke fick.
Prosten gick efter henne, icke för att tala till henne,
utan tvärtom för att stänga dörren efter henne. Han
kom helt röd tillbaka och sade sakta till dottren, som
ännu stod qvar vid kakelugnen: »Har du sett maken
till fruntimmer? — Hvem är hon? — Hvad vill hon?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free