Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
de båda ljusen på det hvita nattduksbordet, — tackade
hon, i det hon fattade boken, sin Gud för allt, det onda
som det goda.
Prosten hade som en ung man med brinnande hog
och anlag för vältalighet önskat blifva prest, men hans
förmögna föräldrar hade satt sig deremot: de sågo honom
helst välja hvad de kallade en oberoende lefnadsställning.
Deras motstånd ökade dock endast hans ifver, och då
han tagit sina examina, reste han utomlands för att
vidare studera. Under sin vistelse derförut i Danmark
råkade han ofta sammanträffa med ett fruntimmer,
hvilket tillhörde en trosriktning, som icke var honom
sträng nog och derför mycket emot. Han ville ständigt
inverka på henne, men det sätt, hvarpå hon då såg på
honom och dymedels bragte honom till tystnad, kunde
han sedan icke glömma under hela sitt vistande i
utlandet. Då han återkom, sökte han genast upp henne.
De umgingos och växte i hvarandras ynnest, tills de
blefvo förlofvade och strax derefter gifta. Nu visade
sig imellertid, att hvardera haft sin särskilda biafsigt
dervid: han hade föresatt sig att draga henne med all
hennes älsklighet öfver till sin mörkare lära, och hon
hade varit så barnsligt säker på att kunna föra all hans
kraft och vältalighet öfver i sitt trossamfunds tjenst.
Hans första, allra lindrigaste försök möttes af hennes
första, allra lindrigaste; — han drog sig tillbaka, sviken,
misstänksam. Hon såg det snart, och från den dagen
gick han och vaktade på hennes omvändelseförsök, och
hon gick och gaf akt på hans. Ingen af dem gjorde
dock det ringaste mer: ty de hade båda blifvit rädda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
