- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
101

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Han var rädd för sin egen lidelsefulla natur, och hon
var rädd, att hon genom ett misslyckadt försök skulle
förspilla tillfället att draga honom öfver till sig; hon
förlorade aldrig hoppet, det hade blifvit hennes lifs
uppgift. Men det kom aldrig till strid, ty der hon var,
striddes icke. Sin arbetande vilja, sin sammanpressade
lidelse måste han dock låta bryta ut, och så skedde det
hvar gång han kom på predikstolen och såg henne
sitta derunder. Menigheten drogs in med honom som i
en hvirfvel, han hetsade den, och snart den honom.
Hon såg det och lät sitt rädda hjerta hvila ut i
välgörenhet — och sedan, då hon blef mor, hos dottren,
hvilken hon tog i sin lekamliga och andliga famn och
bar till sina tysta andaktsstunder. Der gaf hon, der
mottog hon, der vaggade hon sitt eget stora barn i
barnets oskuld, der firade hon kärlekens fest, och derifrån
kom hon tillbaka till honom, den stränge, med qvinnans
och kristendomens förenade blidhet; och då var det ju
honom omöjligt att säga något, som icke föll sig godt.
Han måste ju älska henne öfver allt på jorden, men
desto mer sorgsen blef han, desto starkare blödde det
inom honom, då han icke kunde hjelpa henne i hennes
salighets sak. Med modrens tysta rätt tog hon äfven
barnet undan hans religiösa undervisning; barnets
sånger, barnets frågor blefvo honom snart en ny och djup
källa till smärta, — och då han nu på predikstolen af
sin våldsamma sinnesrörelse ibland äggades till hårdhet,
mottog hustrun honom, då de tillsammans gingo hem,
blott med än större mildhet; ögonen talade, men
munnen icke ett ord. Och dottren hängde sig vid hans
hand, och såg på honom med ögon, som voro modrens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free