- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
117

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

lif, fullt af ytlighet och fåfänglighet, af afund och
lidelser, af lättja och sinlighet, af lögn och tilltagande
ka-rakterslöshet, ett lif, hvaröfver alla roffoglar flögo som
öfver ett as, var det, som hon längtade att egna sig åt
och bad Gud att helga! Och till detta lif skulle prosten
och hans dotter hafva hjelpt henne fram i den tysta
prestgården under den väckta menighetens stränga
uppmärksamhet.

Då Signe, klar och lätt som vintermorgonen, kom
in för att helsa på sin far, fann hon kontoret alldeles
fullt af rök. Liksom detta alltid var ett tecken till
sinnesrörelse, var det ett dubbelt så tidigt på morgonen.
Han talte ej heller ett ord till henne, utan räckte henne
blott boken. Hon såg strax, att det var Petras; en
erinran om misstanke och smärta från i går afton flög
emot henne; hon tordes icke se i den, hennes hjerta
slog så starkt, att hon måste sätta sig. Men samma
ord, som| prosten först hade blifvit varse, slog äfven
henne; hon måste se vidare och läste det så. Hennes
första känsla dervid var blygsel — icke öfver Petra,
utan deröfver, att prosten också hade sett det.

Men snart kände hon den djupa förödmjukelse, som
det inger, att finna sig bedragen af den man älskar.
Ett ögonblick tyckes den, som kunnat det, större,
fintli-gare, klokare än vi, ja, han glider in i det
hemlighetsfulla. Men snart samlar sig själen i harm; ärligheten
får magt af krafter, hvilka icke äro hemliga, fast de äro
osynliga; man känner styrka att i ett slag krossa
hundrade beskäftiga undanflykter; man föraktar det, hvaraf
man förut kände sig förödmjukad.

Inne i hvardagsrummet hade Petra satt sig vid
pianot, och nu hörde de henne sjunga:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free