Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Dagen är uppe, glädjen tänd,
Missmodets skyborg stormad och bränd;
Upp öfver fjällen, som låga,
Ljuskungens härskaror tåga.
»Uppe, uppe!» Fogel i lund!
»Uppe, uppe!» Barnamund!
Uppe mitt hopp i solen!
Pianot jagades så upp i stora, och ut ur den
brusade följande sång:
Tack för ditt råd,
men jag lägger min båt
in i bränningens brus
till det frestande sus.
Om än resan skall blifva den sista, jag gör,
vill jag pröfva, hvad icke jag profvade förr.
Ej blott till lust
jag lemnar din kust: —
jag vill hafvet nå,
jag vill störtsjön få,
jag vill kölen se, när det krängande skär,
jag vill fresta, hur långt och hur länge det bär.
Nej, detta blef prosten för galet; han ryckte i
förbifarten boken ur Signes hand, han rusade mot dörren,
och denna gång höll hon honom icke tillbaka. Han
skyndade rakt fram till Petra och kastade boken på
pianot framför henne, vände om och gjorde ett slag
öfver golfvet. Då kan kom tillbaka, hade hon rest sig
upp, hon höll boken tryckt mot sitt bröst och såg med
förvirrad blick åt alla håll. Han stadnade för att säga
henne fulla sanningen; men hans vrede öfver att under två
år ha varit ett verktyg i denna listiga ungdoms hand, och
i synnerhet öfver att hans varma, hängifna dotter hållits
som narr, kom så våldsamt, att han icke strax fann ord,
— och då han fann dem, sjelf kände att de voro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
