- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
121

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

och lätta, raska steg hördes öfver gården. Detta ingaf
henne en plan; hon vill sjelf ut på gården, stiga upp
på listen, som låg öfver stenmuren, på hvilken
flygel-byggningen stod; hon ville gå längs listen, rundt om
hela byggningen för att komma till den andra sidan,
hvarest muren var mycket hög. Hon ville se in till
Signe!

Det var en stjernklar afton, fjället som husen stodo
i skarpa afteckningar, men annat än dessa konturer
kunde icke ses. Snön glittrade, de mörka gångstigarne
utefter den ökade blott skärpan af det ljusa; ute från
vägen hördes bjällror; farten, glittret gåfvo henne mod;
hon sprang upp på listen! — Hon ville hålla sig fast
vid de framstående läkterna på byggnadens
träbeklädnad, men hon tog öfvervigt och föll ned igen. Hon tog
en tom tunna och rullade den mot muren, steg upp på
den och från den på listen. Nu flyttade hon hand ocli
fot samtidigt, ungefär ett qvarter för hvarje gång; det
fordrades en stark hands starka fingrar för att hålla
fast; hon fick icke säkert tag, ty läkterna stego fram
knappt en tum. Hon var rädd, att någon skulle få se
henne; ty man skulle naturligtvis strax sätta detta i
sammanhang med repstegen. Blott hon kunde komma
bort från den sida, som vette mot gården, och ut på
gafvelväggen; men då hon ändtligen kom dit, uppstod
en ny fara, ty der fanns ingenting för fönstren, och hon
måste böja sig ned, medan hon under stor fruktan för
att falla passerade under hvart fönster. På långväggen
var det mycket högt, och nedanför längs hela väggen
lopp en krusbärshäck, hvilken nog skulle upptaga henne,
om hon föll. Men hon var icke rädd. Det sved i
fingrarne, senorna darrade, hela kroppen skälfde, men hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free