- Project Runeberg -  Fiskarflickan /
126

(1869) [MARC] [MARC] Author: Bjørnstjerne Bjørnson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

öppnat sig och blifvit genomskinligt för tankens gång;
hans öga var fullt och såg fast och rakt fram,
bringande. stora budskap; hela det sammanrullade ludna
hade lyft sig och visade sig nu vara ett lejon, hans
stämma rullade i lång åska eller skar i korta, hastiga
vändningar, föll någon gång också i lugna ord, men
blott för att åter stiga i höjden. Han kunde egentligen
icke tala utan i ett stort rum och med det oändliga
öfver tanken; ty hans röst hade intet välljud, innan den
skrek, hans uppsyn ingen klarhet, hans tanke ingen
slående tydlighet, förr än den lågade af ifver. Icke derför
att ämnet var funnet först nu; nej, lika visst som
smärtan samlat stora förråd i denna själ, hade äfven
tänkandet gjort det; han var en sträng, instängd arbetare.
Men ban var vanligtvis icke alltid rustad, han kunde
icke mynta samtalets tankar: han måste tala ensam,
han måste i alla händelser få gå starkt upp och ned.
Att börja en ordstrid med honom var nästan att
öfverfall värnlös man, men farligt likväl; ty hans
öfvertygelse mötte strax och med sådan våldsamhet, att han
icke fick tid till några skäl; och tvang man honom
ändå att gifva dem, skedde ett af tu: antingen
öfver-öste han motparten så att det kunde gå rätt illa, eller
ock teg han tvärt, emedan han var rädd för sig sjelf.
Ingen kunde lättare bringas till tystnad än denne starke,
vältalige man.

Petra hade bäfvat, så snart prosten begynte sin
bön; ty hon kände hvar den var tagen. Ju längre han
kom i texten, dess närmare kände hon honom komma
sig sjelf, hon kröp tillsamman, och hon såg Signe göra
detsamma. Men obarmhertigt gick den väldige framåt,
lejonet var ute på rof; hon kände sig från alla sidor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskflicka/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free