Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Den andre honom till mötes hastar
Och honom lyfter på starka armen.
I ögat höfdingen honom såg,
Och strax han röjde hans djerfva hog.
»Hit kasta vapen, han intet eger»,
Om bord han ropte; »om du får seger,
»Så kan du säga: »han sjelf dig räckte
Det svärd du svang, när hans Hf du stäckte.»
Och kampen reste sig under fjället,
De blanka svärden mot solen lyste.
I vrede draken derute fnyste,
Och snart dess höfding låg fälld på stället.
Då ljöd ett skri mot det isgrå fjäll
Från skeppet, hvimlande om hvarann,
I hafvet sprungo de, man vid man,
Och stodo snart uppå klippans häll.
Men upp den fallne for med ett språng
Att bjuda bland dem den sista gång:
»En man skall falla, när han är färdig,
Ty stort må slutas en hjeltesång.
Han blifve höfding — han är det värdig!»
Hans läppar blekna, han sjunker neder,
Vid Odins bord honom plats man reder;
Men än vid lifvets och stridens slut
Hans blickar viste den unge ut.
Den nye höfdingen var ej sen;
Han steg på stenen och tog till orda:
»Först vård må resas åt hjeltens ben,
Till minnesmärke af bragder gjorda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
