Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Men segel hissa vi före qväller;
Ej död må hindra, då Uf det gäller.»
Och vården restes. I mastens topp
Snart flög det fladdrande seglet opp,
Och draken lekte på branta vågen.
En minnesdråpa klang öfver sjön
Igen till honom på jordfärdsön.
Och mot den unge, som, stark i högen,
Med herrskarstämma vid rodret bjöd,
Ett välkomstqväde från männen ljöd.
Men då han hemmet strök tätt förbi.
Der alla rusade ned att skåda,
Hvem mannen var, som der månde råda,
På stolta skeppet med kämpar i —
Då lyste qvällsol på vågens svall
Och på den höge bak’ kämpavall.
Han styrde drakskeppet klippan nära,
Att svårt de började sig förfåra
Och ropte redan med stämma dof:
»Han skall förgås» — då med kämpahanden
Han vände skeppet helt tätt vid stranden
Och smålog mot dem: »får jag nu lof?»
Dikten framsades bäfvande, högtidligt, utan tecken
till prål. De stodo, som om det mellan dem skjutit en
stråle upp ur jorden med hundra fots stigning i
regnbågens glans. Ingen talade, ingen rörde sig; — men
kaptenen kunde icke längre hålla ut, han sprang upp,
pustade, höjde sig och sade: »Ja, jag vet icke hur det
är med er andra; men när jag tages på det sättet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
