Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
måste jag, fan —» — »Kapten, nu svor du igen,» sade
den lilla flickan och hotade honom med fingret; »nu
kommer djefvulen på stund och tar dig!» — »Ja, det
är detsamma, barnet mitt, låt honom du komma, för nu
måste jag, fan anfäkta, ha en fosterländsk sång.» Och
så stämde han upp med en röst, så förfärlig, att man
kunnat tro, att hans måge gjorde tjenst såsom
orgelpust, — och alla med honom:
Jag vill värja mitt land,
Jag vill bygga mitt land,
Jag vill älska det fram i min bön, i mitt barn.
Jag vill öka dess magt,
Om dess frid hålla vakt
Ifrån gränsen allt ut till de drifvande garn.
Här är sommarsol nog,
Här är sädesjord nog,
Bara vi, bara vi hafva trofasthet nog.
Här är lefvande hopp
Till att lyfta det opp,
Blott en hvar lika kraftigt i arbetet tog.
Vi ha farit på tåg
Öfver gungande våg;
Rundt kring jorden sig reser vår nordiska spir’.
Men vår flagga i dag
Gör än vidare slag,
Oeh den rodnar af helsa och ädlare blir.
Och vår framtid är stor;
Ty det treklufna Nor,
Det skall samlas igen, det skall blifva sig sjelf.
Hvad du mägtar, det gif
Uti handling och lif:
Det skall föras helt fram af en växande elf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
