Han var dock glad den gamla tiden:
”Den gamla tiden är mig kär!”
Det fanns ej då så mycket siden
Och glass och bjeffs och allt det der.
Visst hade han det lilla felet,
Att det för mycket kanske dracks.
Men, gubbar! det yar lif i spelet
På pikinicken fordomdags.

Den tiden gick ej an att skolka
I dans, som nu, ty, unter uns!
Så kan man nu väl dansa polka,
Men ändå dansa som en luns.
Kadriljen, glad som en förhoppning,
Var dock en dans graciös och lätt.
Fransäs är blott ett slags förstoppning
Och trög och drumlig på allt sätt.

På bal man gick ej för att skräpa;
Man dansade af lif och själ.
Man fick, som nu, ej benen släpa;
Det var en pligt att dansa väl.