Välkommen främling! Fast jag dig ej känner,
Jag hälsar dock som vän med fröjd och hopp.
Om se’n vi skola skiljas såsom vänner;
Det få vi se vid målet af ditt lopp.
Jag vet ej ännu hvad du för i skölden:
Om du bär värman eller nordan-kölden
Inom ditt hjerta för mitt sanna väl.
Dock, hur som helst, du skall mig ej förtrycka.
Af tiden tigger jag ej lifvets lycka;
Från jordens dimmor lyfter jag min själ.

Från ljusets Fader kommer al god gåfva.
Mitt hjerta älskar att tro Gud om godt.
Jag vet hans löften hålla hvad de lofva,
Då jordens löften äro drömmar blott.
Jag vill ej börja året med att klaga,
Jag vill, med kärlek, af Guds kärlek taga
Hvar gåfva, som han ger, om än bekymrens lott.

Kom tid och öde, glädje eller smärta!
Den gode Fadren jag förtror mitt väl.
Förtröstans källa porlar i mitt hjerta
Och hoppets harpa klingar i min själ.