Strid och vexling menskan följa
Genom lifvets dunkla dröm,
Der vi ängsligt stå och skölja
Trasorna i tidens ström.
Än åt lyckan man sig gläder,
Än man naggas bit för bit,
Än man drifs för vind och väder,
Som ett yrfä hit och dit.

Lifvets gång är enahanda:
Ingen rast och ingen ro;
Är man född i Haparanda,
Skall man dö i Falsterbo.
Underlig är menskans vandel,
Om man den betraktar rätt.
Bäst man snusbod har och handel.
Sitter man på taburett.

Fåfängt går man här och koxar,
Att sitt öde se förut.
Är man född att mota oxar,
Blir man rik grossör till slut.