Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
förblindelse öppnade folkets ögon; och Gustaf kunde, sedan
han likväl förut med detta folk hållit sina landsting vid Mora
stenar och annorstädes, sammankalla riksdagen 1789 med
utsigt att äfven på den träffa folkets representanter. Så
skedde. En del riksdagsmän voro till och med i sin
fullmakt ålagde att bifalla till allt, hvad konungen fordrade.
Men äfven motståndarene voro ännu starka. De funnos,
såsom bekannt är, främst bland ridderskapet och Adeln, men
saknades icke heller belt och hållet i de ofrälse stånden.
Och motståndet gällde ingalunda ensamt Säkerhetsakten.
På konungens begäran tillsattes ett hemligt utskott, som
skulle föreslå utvägar, att anskaffa penningar till krigets
fortsättande. För detsamma framlades med största öppenhet
statsverkets tillstånd, och det visade sig, att under Gustafs
regeringstid statsskulden minskats. Detta har, såsom redan
blifvit nämndt, icke hindrat påståendet, att kriget
föranleddes af de ruinerade finanserna. Ogerna ville konungen, att
beloppet af den summa, som för kriget skulle upplånas,
blefve meddeladt åt ständerna och sålunda skulle komma till
fiendens kunskap. Men ban samtyckte äfven dertill, och
Utskottets ledamöter lofvade deremot, att hvar och en i sitt
stånd verka för skuldens garanterande och för bevillning till
betäckande af räntan derå. Men af de tolf, som tillhörde
Ridd. och Adeln, höll egentligen blott en enda sitt ord.
Ståndet ville också garantera endast ’^del af skulden och
beslöt att bevilja medel blott för 2 år. Endast konungens
personliga våldsama mellankomst tvang detsamma att låta denna
vägran falla. Att den skulle varit ett handtag åt fienden,
torde vara klart — men var det kanske icke för mängden
af Riddarhusoppositionen. Ryktet derom hade redan verkat
på långifvarena i Holland.
[Jag beder att i förbigående få nämna, att v. Beskow’s
undersökning icke hunnit till denna tidpunkt, samt att det
ringa, här blifvit nämndt, stöder sig på skriften: "Konung
Gustaf III och Rikets ständer på 1789 års riksdag" af Wilh.
Tham; hvars framställning hvilar på ståndens och utskottets
protokoller.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
