- Project Runeberg -  Öfversigt af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar / XXV. 1882-1883 /
119

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

genomskärningslinie) på ytorna af brachydiagonalens zon att
till båda sidozonerna förhålla sig på det hos kristallen iakt-
tagna sättet.

För en sådan dubbel tvillingsbildning talar äfven en
annan omständighet. Alla de plattor jag undersökt visa op-
tisk enaxlighet trots kristallens tydligen trikliniska yttre form:
plattor parallela med domaytorna och spjelkningspinakoiderna
(b och e) visa nämligen utsläckning parallelt med deras be-
röringskanter d. ä. brachyaxeln a, och en platta slipad nor-
malt mot denna riktning visade i konvergent polariseradt ljus
vid undersökning med !/, undulations-glimmerplatta ett för-
hållande lika med det hos skapolit o. a. optiskt negativa
enaxliga kristaller. Endast på ett ytterst tunnt ställe af en
platta parallelt med b-pl. finner man anorthitens utsläcknings-
vinkel (omkr. 389). För öfrigt företer kristallen äfven på
flere ställen isynnerhet på b-pinakoiden ( ooPS) aggregatpo-
larisation t. f. af förvittring. Detta missförhållande mellan
form och innehåll kunde visserligen förklaras såsom beroende
af en upprepad tvillingsbildning i enl. med Manebacher- och Pe-
riklin-lagarna, hvarigenom de olika optiska elasticitetsriktnin-
garna komma att gå åt samma håll på samma sätt som tvenne
normalt öfver hvarandra lagda optiskt tvåaxliga glimmerplat-
tor, hvilka dervid förete optisk enaxlighet. Dock synes mig
saken enklare låta förklara sig såsom beroende på en pseu-
domorfos af skapolit efter anorthit. Skapolit-gruppens mine-
ralier äro så nära förvandta med fältspatsarterna särskildt
med kalkfältspaten, att deras inbördes förhållande, såsom re-
dan Scheerer framhållit, lämpligast kunde karakteriseras så-
som en isomeri. Den spec. vigten och den kemiska sam-
mansättningen af ifrågavarande mineral strida icke mot ett
sådant antagande. Den förra har jag funnit = 2,76, den
sednare visade sig utgöras af Si 0; (37—38 9/,), Al, O3 (32,2
9/9) samt CaO (omkr. 13 9/,). Ehuru såväl kiselsyre- som
kalkhalten är för liten för skapolit och anorthit, så kan dock
intet tvifvel råda rörande dess identitet med anorthit (och
skapolit t. e. d.) i kemiskt hänseende, i det att en förlust
här är lätt förklarlig till följe af den ytterst ringa qvanti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:12:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fivetsoc/25/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free