Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare ankom, var imellertid dateradt först den 27/10, men i
följd af detta höll Z. verkligen sin första offentliga föreläsning
på af Afzelius bestämd dag, ’med mycken rädsla’, bekänner
han. Höstterminen 1805 var Afzelius universitetets rektor, och
Z. skulle föreläsa i stället för honom. Afzelius förklarade sig
då såsom rektor ej kunna låta detta vikariat nämnas i
prelek-tionskatalogen, då kanslärn icke nämt något om, att Z. skulle
hafva den äran att läsa för rektor; hvilket mycket grämde Z.
Sådana klagomål öfver Afzelius återkomma oupphörligt i Z:s
dagbok. De båda männen voro också i många hänseenden
skarpt utpräglade motsatser. Afzelius var reslig och kraftfull;
Z. var liten och sjuklig. Den förre var öfvervägande
förståndsmänniska, kall och beräknande, konservativ, verldsman,
hänsynslös och befallande; hos Z. spelade känslan en vida större
roll, han var lätt hänförd, intresserad af alt nytt, enkel och
okonstlad, samvetsgrann, ordentlig och noga kanske ända till
ytterlighet. Trots sitt myckna samarbete blefvo de ej häller
någonsin ’du’ med hvar andra.
Svårligen lärer någon kunna undgå att under sin vandring
här i verlden stöta till sammans med någon ovän; och Z. kunde
skatta sig lycklig, om han i öfrigt stod i ett godt förhållande
till sina medmänniskor. Hvarken hans dagbok eller hans
brefsamling gifva vid handen, att så icke skulle hafva varit.
Naturligtvis var det icke alltid så helt med vänskapen mellan honom
och discipeln Jakob Gahn, som litet emellanåt synes hafva
befunnit sig i krigstillstånd mot sin noggranne mentor. Mycket
ond blef Z., då Jakob vid återkomsten ifrån Stockholm den
12/1 1805 förde med sig hunden Mylord. Han förklarade, att
sysselsättningen med detta djur vore menlig för Jakobs studier,
att en studerande, som på gator och kollegier ständigt följdes
af en hund, därigenom påtrykte sig en stämpel af håglöshet,
samt att det blott vore någre unge officerare och adelsmän, af
hvilka man ej kunde begära bättre, som förde med sig
hundar; och han dref det efter en veckas tid därhän, att Mylord
åter förpassades till baka till hufvudstaden, till Jakobs stora
förtret.
Z:s närmaste och förtroligaste vän vid denna tid var medi-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
