Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkel och öfverensstämmande med de besökandes smak. Kom
t. ex. Geijer, Atterbom, Schröder, Knös, Wahlenberg, Marklin,
Gumaelius, landshöfding Järta, Walmstedt, Södermark, lagman
Sunesson, så framsattes kaffe, te 156 eller på sin höjd mezzo
caldo (punsch och varmt te); biskop Almqvist, Edholm,
Bredman, Jon Winqvist, Haeffner m. fl. föredrogo punsch, en dryck,
hvilken Z., enligt kännares utsago, var särdeles skicklig att
brygga; lagman Nensen fick vanligen sin toddy. Men kom
fru Lena Björk med de sina eller någon annan af Z:s
fruntimmersbekanta, så vankades bischof, mallaga eller lemonad och
konfekt. Små lifvade middagar förekommo emellannåt.
Z:s hushåll var under sådana förhållanden säkert ej
lättskött. Han hyrde äfven särskild brygg- och bagarstuga. I
många år hushållade för honom Beata Berggren från Rasbo. Då
hon den 19/8 1826 dog hemma hos honom af en tärande
sjukdom, sörjde han djupt, ty nog »var Beata litet tjurig ibland,
men trogen och tillgifven». Hon fick en högtidlig begrafning,
och Z. önskade, att han en gång vid sin bortgång måtte hafva
någon, som saknade honom så, som han saknade henne.
Hans närmaste umgängesvän var, sedan Edholm lemnat
Upsala och kyrkoherden Björkman flyttat till Sko, Nensen.
Ofta kom på aftnarne den gamle skolkamraten på besök,
åtföljd af sin svansviftande trotjänare Polle. Det blef stor sorg,
då den sistnämnde, i hvars lejonliknande stofthydda det
frommaste sinnelag bodde, afled af bröstsjukdom i mars 1829,
sedan Z. en längre tid uttömt sin konsts alla medel, för att lindra
hans plågor.
Hedrande var för Z. den i det hela oafbrutna vänskapen
med Geijer. De träffades ofta. Geijer underrättade i januari
1821 själf Z. om det tryckfrihetsåtal, hvaraf han hotades i följd
af uttryck i sin bok »Thorild». Den 14/2, då jyrun fälde sitt
utslag, var Z. uppe i konsistorierummet och gladde sig åt
frikännandet samt åt studenternes hurrande och jubel vid
underrättelsen därom. Han var äfven bjuden på den fest, som
studen-terne samma dags afton gåfvo för Geijer, ehuru han för sin
vanhälsas skull icke infann sig. I juni 1816 hade Geijer af
sine landsmän fått ett dryckeshorn af silfver; detta hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
