Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margherita Spoletana (ett minne från Ragusa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
I fall ett obevekligt öde,
som styr de dödlige, ej bjöde,
att hvarje lycka, hvarje fröjd
förintas, då den nått sin höjd,
kanske de flyktige ej njöte
med samma törst och lefnadslust
af lifvets läckerheter — just
i känslan af att gå till möte
ett enahanda lif alltjämt
med samma vänner, samma nöjen,
med samma ljumma godtköpslöjen
och samma fadda hvardagsskämt.
Ty just förgängligheten är det
som manar att ej dröna bort
en tid, som ändå är så kort
och däraf får det högsta värdet.
Den ros, som allt för länge står
och suger solens ljus begärligt,
blir blek, och hennes doft förgår;
ej vore gräset lika härligt
och saftigt under ständig vår.
Nej, utan öfverklok besinning
i lifvets flyktiga minut
du virar rankan kring din tinning
och jublar åt din älskling: njut,
tills sista droppen druckits ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
