Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vintersaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Enslig färdeman i mörka skogen
vandrar hurtigt fram på öde stig.
Re’n som barn med näjden väl förtrogen,
ej bland drifvorna han irrar sig.
Nordanvinden
andas kyla på den bleka kinden,
isar skonlöst lif och lem.
Men hvad gör det? Hoppet hviskar: hem
För ett år se’n drog han ut i världen,
för att lifvets lycka pröfva på.
Torftig utkomst gaf föräldrahärden,
och för trång blef torparstugans vrå.
O förvägen,
ej för fara, ej för frost förlägen,
vandrar han åstad så trygg,
staf i hand och ränsel slängd på rygg.
Lång var dagen, ännu längre kvällen,
där i ständigt rykande fabrik
jämt han stod, den blifvande gesällen,
arm på pängar, men på hopp så rik.
Att förtjena
uppehället, spändes hvarje sena,
och i svett och trägen id
han för hemsjuk längtan knappt fick tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
