Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
lade farorna i de mörkaste färger och försökte förmå
sina kamrater till flykt. »Hvad skall det bli af oss,
om Montezumas oräkneliga krigarskaror öfverfalla
oss? Inberätta vi till Cuba och Velasquez, hvad
Cortez förehar, erhålla vi riklig belöning, men här
väntar oss säker död!» utropade några af
upprors-makarne bakom befälhafvarens rygg, bemäktigade
sig i hemlighet ett af fartygen och beslöto att på
detta fly till Cuba. Redan var provianten förd om
bord, då Cortez upptäckte sammansvärjningen. Han
lät fängsla anförarne och straffade dem strängt. Men
dermed, det insåg han väl, var källan till resningen
inom hans lilla här ännu icke tilltäppt. Han
grubblade länge, tills han slutligen hittade på en utväg,
som står ensam i verldshistorien. Detta medel var
visserligen osvikligt, men på samma gång så farligt,
att hvarje liten själ med fasa skulle ryggat tillbaka
derför. Han fattade nemligen det beslutet att
förstöra alla sina fartyg för att sålunda för sitt folk
afskära hvarje utväg tillflykt.
Öppet vågade han visserligen icke utföra denna
sin plan, men genom mod och list nådde han sitt mål.
Genom skeppstimmermännen, hvilka dock
naturligtvis blifvit mutade på förhand, lät han undersöka
fartygen och åt sig uppsätta en rapport derom i
enlighet med sin önskan.
Timmermännen förkunnade alltså, att fartygen
icke allenast svårt skadats af stormarne, utan äfven
voro så sönderfrätta af de farliga borrmaskarne, att
det vore omöjligt att med dem våga göra ens den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
