Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket mera, som han ansåg sig personligen
förolämpad af honom. Af alla européernas konster
beundrade nemligen inka ingen så mycket, som konsten
att läsa och skrifva. Det framkallade hans högsta
förvåning, då han såg, med hvilken lätthet man
genom denna konst kunde meddela en annan sina
tankar. Han visste icke rätt, hvad han skulle tro,
antingen denna färdighet var spaniorerna medfödd
eller förväfvad genom undervisning och öfning.
För att vinna visshet i saken bad han en af
soldaterna, som bevakade honom, att på hans
tumnagel skrifva namnet på sin gud. Nu visade
Atahualpa sin tumnagel för alla, som kommo in i
rummet, och frågade, hvad det hade att betyda. Med
förvåning hörde han, att alla nämnde samma ord.
Pizarro kom just på besök. Atahualpa bad äfven
honom att läsa, hvad som stod på nageln. Nu hade,
som vi veta, Pizarro hvarken lärt läsa eller skrifva,
hvarför han råkade i stor förlägenhet öfver inkas
begäran. Från detta ögonblick föraktade honom
Atahualpa, ty han insåg, att konsten att läsa och
skrifva var inlärd, och att den, som icke kände den,
måste vara en menniska utan uppfostran. Pizarro å
sin sida kunde icke smälta förtreten att se sig
föraktad af en indian. Han sökte tillfälle att i blod
aftvå denna smälek.
En krigsrätt tillsattes, alla möjliga
anklagelser gjordes, vittnen hördes, korteligen en formlig
process inleddes. De fiendtligt stämda domarena,
i främsta rummet Pizarro och Almagro, funno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
