Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Markskäret», hvartill Mark genast döpte den öde
ön, endast sågo några små holmar, der. en oerhörd
massa fogel hade sitt tillhåll, kände de sig föga
tilltalade af platsen.
»Vi äro värre deran än Robinson», sade Bob,
»ty vi befinna oss på en naken klippa. Han hade
åtminstone en fruktbar ö och källvatten. Om vi bara
kunde få skutan hit, så kunde vi kanske ha hopp
om att få lefva ännu ett år.»
»Vi vilja försöka af alla krafter!» utropade Mark
beslutsamt, hvarpå de beredde sig att återvända till
fartyget. Vid tretiden voro Mark och Bob åter om
bord på Rancocus och funno allt som de lemnat det.
Efter en kort öfverläggning, huruvida de redan
denna dag, medan de ännu hade vägen i friskt minne,
skulle fortskaffa fartyget, eller om de skulle lemna
det åt dess öde ännu en natt, beslöto de sig för det
första. Med några yxhugg kapade man ankartrossen
och gjorde fartyget flott. Man gick ytterst
försigtigt till väga och lyckades derigenom i sitt företag.
Om några timmar låg Rancocus lyckligt på en lugn
plats, hvarifrån man med jollens tillhjelp lätt kunde
uppnå skäret.
Nu tog Bob af sig sydvesten och ropade tre
gånger hurra, under det Mark begaf sig till
fartygets akter och i tyst bön tackade Gud för den
lyckliga utgången.
Mark och Bob hade all orsak att glädja sig, ty
natten blef så stormig, att fartyget omöjligt hade
kunnat förbli liggande för sitt ankar, utan helt visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
