Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra ett försök härmed och, om det lyckades,
återställa fartyget till dess egare i Philadelphia.
Utan dröjsmål skred man till verket. Samtliga
förråd i lastrummet lossades; de fylda faten, hvilka
tjenat till barlast, tömdes, och verkligen var icke
fartyget efter en veckas arbete åter flott. Högljudda
hurrarop helsade den lyckliga utgången.
Nu for Bob till de båda höfdingarne Orony och
Waly för att med dem öfverenskomma om att hålla
sandelträ i beredskap, hvarmed man ämnade lasta
fartyget.
Ännu en månad och fartyget afseglade med
Mark och åtta hvite samt åtta svarte, hvilka man
lyckats få lega. Man gick till sjös och styrde kurs
på Kanton i Kina, der sandelträt skulle utbytas
mot té.
Det är icke nödvändigt, att vi längre uppehålla
oss med »Rancocus», dess resa till Kina och dess
återresa till Amerika. Nog af, då Mark anlände till
Philadelphia, blefvo alla de intresserade parterna
högst öfverraskade af hvad de fingo höra. Abraham
White, som egde »Raneocus», var en rättskaffens
man. Som han redan för länge sedan glömt
förlusten af fartyget, tog han endast emot
försäljningssumman för teet, men lemnade fartyget åt
kapten Mark Woolston såsom belöning för hans
redbarhet och kloka uppförande. Som Mark dessutom
af sin svärfar erhöll tjugufem tusen kronor kontant,
kan man lätt fatta att vår vän visade sig högst
belåten med utgången af den långa resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
